fbpx
 
19 juni, 2017

Man hade tillgång till företagsbåt – tvingas betala förmånsskatt trots outnyttjad förmån

Förmåner som man får som anställd eller ägare av ett företag och som inte direkt har med tjänstens utförande att göra ska normalt tas upp till beskattning som om man istället hade fått värdet av förmånen i lön och köpt förmånen externt. I ett nyligen avgjort avgörande konstaterar domstolen att det är möjligheten att nyttja en förmån – inte det faktiska nyttjandet av den – som avgör om man ska förmånsbeskattas. Det aktuella fallet rör en företagare i Ronneby som haft företagets båt liggandes på sin privata båtplats i avvaktan på att den skulle säljas. Trots att mannen hade egna båtar av bättre kvalitet och ingenting tyder på att han använt företagets båt ska båten tas upp till beskattning eftersom det anses utgöra en förmån. 

En man i Ronneby fick under 2013 ett beslut från Skatteverket där det framgick att han skulle beskattas för en båt som han haft liggandes vid sin båtplats. Båten i fråga tillhör mannens bolag. Mannen hade bytt till sig båten mot en husbil och avsåg att sälja den vid tillfälle.

Enligt inkomstskattelagen ska löner, arvoden, förmåner och andra ersättningar som erhålls på grund av tjänst beskattas. Skatteverket ansåg att båten utgjorde en förmån som mannen skulle beskattas för. Hans inkomster för året sattes därför upp med 100 000 kronor och han påfördes skattetillägg.

Mannen överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Växjö. Där hävdade han att båten varit en omsättningstillgång och att han själv ägde en bättre båt och därför saknade anledning att använda båten. Han förklarade faktumet att den legat vid hans privata brygga med att potentiella kunder skulle kunna provåka den.

Möjligheten och inte det faktiska användandet avgörande

Förvaltningsrätten godtog mannens påstående att båten utgjort en omsättningstillgång i verksamheten och noterade att den sålts under 2014. Att båten utgjort en omsättningstillgång, och avsikten alltså varit att sälja den, innebär dock inte att mannen inte har kunnat använda sig av båten. Enligt rätten var det tvärtom så att det faktum att båten under sommaren 2012 legat vid mannens privata båtplats medfört att han haft möjlighet att disponera båten. Förvaltningsrätten ansåg att det var själva möjligheten att utnyttja båten som skulle ligga till grund för bedömningen, och inte huruvida mannen faktiskt hade använt båten.

Förvaltningsrätten avslog mot den bakgrunden mannens begäran att den påförda inkomsten skulle undanröjas och såg ingen anledning att ändra beloppet. Skattetillägget undanröjdes däremot, med motiveringen att det ansågs försvarligt av mannen att inte ta upp förmånens värde till beskattning i den ursprungliga deklarationen.

Får åter skattetillägg av kammarrätten

Både mannen och Skatteverket överklagade avgörandet till Kammarrätten i Jönköping. Genom hänvisningar till Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, påtalar kammarrätten att en delägare i ett fåmansföretag som kunnat disponera företagets fritidshus skulle förmånsbeskattas för själva dispositionsrätten, och alltså inte hennes faktiska nyttjande av huset. I två senare avgöranden har HFD konstaterat att båtar inte ska behandlas annorlunda. Kammarrätten gör därför samma bedömning som skatteverket och förvaltningsrätten, och bedömer att mannen haft en skattepliktig förmån i och med att han kunnat använda båten, oberoende av om han faktiskt gjort det.

Till skillnad från förvaltningsrätten bedömer kammarrätten dock att det finns anledning att påföra skattetillägg på det sätt som Skatteverket ursprungligen gjort. Förutom att värdet för rätten att nyttja båten ska tas upp till beskattning åläggs mannen dessutom att betala 40 % av den skatt som undanhållits.

Vad innebär detta i praktiken?

  • Det är, vilket framgår av det aktuella fallet, inte viktigt om man faktiskt utnyttjar en förmån. Det avgörande är istället om förmånen kan utnyttjas privat. I ett fall där en arbetsgivare i början av 90-talet tillhandahöll husmanskost ansågs en anställd som var vegetarian inte i praktiken kunna åtnjuta förmånen, och beskattades därför inte för den. Generellt är det dock huvudregel att sådant som en arbetsgivare tillhandahåller och som inte är direkt förknippat med tjänsten ska tas upp som en inkomst.

 

Foto: Erlend Aas / NTB scanpix

Källa: Nyhetsbyrån Blendow Lexnova

Felix Sjöberg

felix.sjoberg@alltomjuridik.se