I samband med en fotbollsmatch mellan Hammarby IF och Malmö FF hösten 2016 uppstod bråk och oroligheter. Polis var på plats och vid gripandet av en fotbollssupporter utdelade två av poliserna batongslag mot personen, som låg ned på marken. Poliserna åtalades, men frias nu av tingsrätten, som anser att våldet varit försvarligt.

Det var i november 2016 som Hammarby IF mötte Malmö FF på bortaplan, det var en så kallad högriskmatch vilket innebär att polisen räknat med en risk för bråk och oroligheter i samband med matchen. Efter att två bussar med Hammarbysupportrar tagit sig till Malmösupportrarnas samlingsplats vid Möllevångstorget uppstod bråk och polisen tog sig dit för att försöka avstyra bråket. I det tumult som uppstod bröt bland annat en polisman armen.

När polisen kom till platsen träffade de på en grupp Hammarbysupportrar och de två åtalade polismännen utdelade batongslag mot en av dem, bland annat tre slag då supportern låg ner, innan de satte handfängsel på honom. Efter att polismästaren i Malmö tagit del av filmer på händelseförloppet beslutade han sig för att upprätta en brottsanmälan, samtidigt som Hammarbysupportern själv gjorde en anmälan.

Var ute efter bråk

Malmö tingsrätt skriver i domen att det är “uppenbart” att den aktuella gruppen supportrar inte tagit sig till Möllevångstorget för att på ett fredligt sätt njuta av den stundande matchen, utan att de haft avsikten att ställa till med bråk. Polisen som beordrades dit hade i uppgift att förhindra att de olika lagens supportrar drabbade samman, och de hade också en plikt att ingripa. Frågan i domstolen har varit om de två åtalade polismännen haft rätt att utdela batongslag mot Hammarbysupporten på det sättet som de gjort.

Polismäns våldsanvändning styrs av flera olika principer. En av dem är behovsprincipen som innebär att ett polisingripande bara får ske när det är nödvändigt för att avvärja den fara eller störning som föreligger i det aktuella fallet. Dessutom gäller en proportionalitetsprincip som innebär att graden av ingripande måste stå i rimlig proportion till det mål som man avser att uppnå. Omvänt betyder det att de skador och andra olägenheter som ett polisingripande kan innebära inte får stå i missförhållande till syftet med ingripandet.

Den filmsekvens som spelades upp i tingsrätten var filmad på ett förhållandevis långt avstånd, vilket gjorde att vissa delar av händelseförloppet inte gick att se helt klart. 

Medgav att de slagit

Hammarbysupportern och de poliser som varit på platsen lämnade olika vittnesmål kring vad som hänt, men båda poliserna erkände att de utdelat slag mot supportern. Poliserna har dock invänt att det våld som de brukat ligger inom deras befogenhet enligt lagen.

Tingsrätten går på polisernas linje och pekar bland annat på att poliserna mötts om hot av våld och att Hammarbysupportern gjort motstånd när de försökt omhänderta honom.

Tingsrätten betonar också att händelseförloppet varit mycket snabbt och att det inneburit att polismännens möjligheter att reflektera och överväga olika handlingsalternativ var begränsade. För de slag som utdelats då Hammarbysupportern legat på marken uttalar tingsrätten att han inte lytt polisernas order att visa sina händer. Eftersom polismännen inte vetat om han haft något farligt föremål i händerna behövde de inte avvakta för att se om han skulle göra som han blev tillsagd. Att utdela flera slag mot den liggande supportern bedöms därför ha varit försvarligt, och båda polismännen frias från åtalet.

Vad innebär detta i praktiken?

• I alla brottmål gäller höga beviskrav, och alla brister i utredningen går ut över åtalet och kan leda till en friande dom. I mål om polisvåld finns det ofta två olika versioner av vad som hänt där ett flertal poliser har en version medan supportern har en annan version. Att få sin historia att framstå som mer trovärdig än ett flertal polismäns är sällan en enkel uppgift. I de fall där situationerna videofilmats är filmerna ofta korta, skakiga och skildrar inte händelseförloppet i sin helhet, något som gör att domstolarna inte utan vidare kan lägga sådana filmer till grund för sina bedömningar.
• Ibland kan poliser och andra som åtalas för brott frias på grund av att de agerat i nödvärn. Det innebär att handlingarna man begått är sådana att de normalt sett ska bedömas som brottsliga (exempelvis misshandel) men att man ändå ska vara ursäktad därför att situationen var på ett visst sätt, ofta att man hotats av våld. I det här fallet kom domstolen aldrig till något sådant resonemang, eftersom slagen inte bedömdes vara otillåtna.

Foto: Claudio Bresciani / TT

Källa: Nyhetsbyrån Blendow Lexnova

Felix Sjöberg

felix.sjoberg@alltomjuridik.se