En fastighet i Strömstad skulle säljas från ett bolag till ett annat. De båda bolagen skrev därför ett avtal om att göra en överlåtelse, som de båda undertecknade. Ändå ansåg inte domstolarna att något giltigt avtal om överlåtelse kommit till stånd – varför?
Det blev dock ingen överlåtelse. Säljarbolaget stämde därför köparbolaget vid Uddevalla tingsrätt och krävde att köpet skulle fullföljas. Köpeskillingen var tre miljoner enligt deras avtal.
Köparen hävdade att avtalet inte var något överlåtelseavtal, utan bara ett ”letter of intent” – vilket inte är bindande vid köp av fast egendom.
Tingsrätten fastslog att avtalet visserligen angav en köpeskilling, ett betalningsdatum samt en klausul om friskrivning för eventuella fel i fastigheten. Detta talade för att det var ett överlåtelseavtal.
Men formuleringarna i övrigt tydde på att fastighetsöverlåtelsen var en del av en större affär med ett antal olika parter och intressenter.
Tingsrätten samlade bedömning blev därför att avtalet inte kunde ge uttryck för att äganderätten till fastigheten skulle gå över.
Fastigheten var därmed inte överlåten och eftersom letter of intent inte blir bindande vid fastighetsöverlåtelser ogillade tingsrätten säljarbolagets talan.
Domen överklagades, men även i hovrätten avslogs käromålet. HD meddelar nu att inte målet ges prövningstillstånd, varpå hovrättens dom står fast.
Vad innebär detta i praktiken?
- Vid oklarheter kring ett avtal måste en avtalstolkning göras. Tolkningen bottnar i att försöka reda ut vad den gemensamma partsavsikten var när avtalet slöts. Ordalydelsen i avtalet ger därmed stark ledning, men är inte den enda tolkningsdatan. I det här fallet talade vissa omständigheter för att avtalet var att se som ett överlåtelseavtal, men att det ändå vägde över till att tolka avtalet som ett letter of intent.
- Fastighetsköp kräver vissa formkrav, t.ex. att det måste vara ett skriftligt avtal och att det krävs en tydlig överlåtelseförklaring i kontraktet. Bostadsrätter, som är lös egendom, är däremot inte bundna av samma formkrav.
Källa: Nyhetsbyrån Blendow Lexnova
Foto: Ivar Ekseth/ TT
Nils Ivars
nils.ivars@alltomjuridik.se