En arbetsgivare blir nu skyldig att betala drygt två månaders lön till en före detta anställd. Detta eftersom arbetsgivaren inte lyckats bevisa att kontant löneutbetalning redan skett.
I november 2017 tillsvidareanställdes en 53-årig man på ett livsmedelsbolag. En kort tid senare blev han uppsagd på grund av arbetsbrist. 53-åringen stämde sedan arbetsgivaren eftersom han menade att han blivit uppsagd i slutet av januari och enligt anställningsavtalet hade rätt till en månads uppsägningstid, och därmed även rätt till lön fram till slutet av februari. 53-åringen anförde att han inte fått någon lön för perioden december till februari.
Arbetsgivaren menade att 53-åringen hade sagts upp redan i slutet av december, och att han hade fått lön för hela uppsägningstiden. Lönen hade, enligt arbetsgivaren, betalats ut kontant för både december och januari. En kollega till 53-åringen vittnade om att alla medarbetare hade fått meddelande om uppsägning i december, eftersom butiken skulle avvecklas.
Frågan i tingsrätten var vilket datum uppsägningen skedde, samt om arbetsgivaren hade betalat ut någon lön för den angivna perioden.
Tingsrätten konstaterar inledningsvis att en uppsägning från en arbetsgivares sida ska vara skriftlig enligt lagen om anställningsskydd. Dock anses inte en muntlig uppsägning vara ogiltig, så länge arbetstagaren har tagit del av uppsägningen. Det är enligt domstolen arbetsgivaren som måste bevisa att en arbetstagare har fått del av en muntlig uppsägning.
Domstolen bedömer att arbetsgivarens påstående om att 53-åringen sades upp i slutet av december har visst stöd i en skriftlig, men inte undertecknad, handling från den 28 december som arbetsgivaren presenterat. Detta i kombination med det som arbetstagarens kollega berättat i sitt vittnesmål, anser domstolen tala ”med betydande styrka” för att uppsägningen hade gått till på så sätt som arbetsgivaren påstått. Mot bakgrund av detta har arbetstagaren endast rätt till lönen fram till början av februari, då hans anställning upphörde. Frågan är om arbetsgivaren har betalat ut lön till arbetstagaren fram till den tiden.
Tingsrätten konstaterar att utgångspunkten är att den som påstår att en betalning har skett ska bevisa detta, eftersom det är lättare för den parten att uppvisa kvitto eller betalningsbekräftelse än det är för en part att bevisa att betalning inte skett. Arbetstagaren hade angett att han inte fått någon lön för december till februari, medan arbetsgivaren menade att betalningen hade skett kontant för hela perioden. Till stöd för detta hade arbetsgivaren presenterat vissa handlingar som angav att löneutbetalningarna hade skett kontant. Dessa handlingar hade dock inte undertecknats av någon av parterna, vilket enligt domstolen innebär att de inte har något bevisvärde.
Mot bakgrund av att ingen bevisning hade presenterats som kunde styrka att kontant utbetalning skett, konstaterar tingsrätten att arbetsgivaren måste betala drygt 23 000 kr till arbetstagaren, motsvarande lönen för perioden december till början av februari.
__________________________________
Författare: Hannah Renström, Allt om Juridik
Källa: Blendow Lexnova
Målnr: Värmlands tingsrätt T 2571-18
Foto: Jessica Gow / SCANPIX
