En kommun hade tillsammans med Trafikverket ett projekt. Som ett led i detta avverkade kommunen två ekar. Det skulle de inte ha gjort – efter domstolsprocess tvingas nu kommunen återplantera ekarna.

Det började med att Länsstyrelsen krävde att kommunen skulle återplantera ekarna. Länsstyrelsen grundade detta på att träden hade varit en del av en allé som omfattades av biotopskydd enligt miljöbalken. Kommunen hade inte sökt dispens för avverkningen.

Kommunen överklagade Länsstyrelsens beslut. Kommunen menade att ekarna inte hade varit del av allén.

Mark- och miljödomstolen vid Nacka tingsrätt ansåg inte att ekarna varit placerade på ett sådant sätt att de kunde anses tillhöra allén. Länsstyrelsens beslut upphävdes därför.

Denna gång blev det Länsstyrelsen som överklagade. Frågan avgjordes således i mark- och miljööverdomstolen, MÖD.

MÖD gör bedömningen att den påstådda allén utgörs lövträd som är planterade i en rad längs vad som tidigare utgjort en väg. Träden är till övervägande del vuxna och det är sammanlagt fråga om fler än fem träd. Detta leder enligt MÖD till slutsatsen att träden ingår i en sådan biotoptyp som är skyddsvärd. Den omständigheten att träden numera är placerade mellan flera vägar samt på båda sidor av en rondell föranleder inte någon annan bedömning. MÖD finner således att ekarna har ingått i en allé som omfattas av ett generellt biotopskydd.

MÖD ändrar därför beslutet och kommunen måste trots allt återplantera ekarna.

Vad innebär detta i praktiken?

• I vissa juridiska tvister kan domstolen komma att behöva pröva ganska banala, grundläggande begrepp. Vad är egentligen en ”allé”? Vad är en ”bok”? Vad är ett ”fordon”? Detta eftersom lagtexten anger ett specifikt ord – ett rekvisit – som måste vara uppfyllt för att en viss bestämmelse ska kunna tillämpas. Vid oklarheter måste domstolen därför pröva innebörden av just det rekvisitet.

Källa: Nyhetsbyrån Blendow Lexnova
Foto: Ashley Smith

Nils Ivars

nils.ivars@alltomjuridik.se