Hovrätter finns för att då det behövs kunna ompröva tingsrätters domar och beslut. Detta är viktigt ur rättssäkerhetsynpunkt. I viss mån recenserar hovrätten även tingsrättens dom – och i det här fallet ansåg hovrätten att tingsrättens dom var så undermålig att man beslutade att avvisa målet och återvisa målet till tingsrätten, där det får tas om. Här var hovrätten extremt tydlig – den fullkomligt sågar tingsrättens dom.

Det är Hovrätten för Övre Norrland, stationerad i Umeå, som river upp en ekobrottsdom från Haparanda tingsrätt.

Saken i målet var skatte- och bokföringsbrott. Tingsrätten dömde en företrädare för två aktiebolag till tio månaders fängelse för skattebrott och grovt bokföringsbrott. En annan företrädare fick villkorlig dom och samhällstjänst för grovt bokföringsbrott.

Tingsrättens dom var 36 sidor lång. Knappt en och en halv sida behandlar skuldfrågan och en sida ägnas åt påföljdsbestämning. Enligt hovrätten framgår det inte hur tingsrätten har värderat bevismaterialet eller vad den grundat sina slutsatser på.

I domen anges inte heller hur olika förhörsutsagor har värderats gentemot varandra. Hovrätten skriver dessutom att bokföringsbrott till sin medför en hel del komplicerade rätts- och bevisfrågor. Detta menar hovrätten att tingsrätten inte har redovisat i domen.

Hovrätten skriver till och med att ”uppräkningen av brister i tingsrättens redovisning av domskälen kunde göras betydligt längre”. För att översätta detta till något mindre diplomatiska termer kan man säga att hovrätten sågar tingsrättens dom vid fotknölarna.

Hovrätten konstaterar att den undermåliga domen utgör ett så kallat rättegångsfel.

Hovrättens möjlighet till rättssäkra, riktiga avgöranden förbättras också av att tingsrätten lämnar utförliga domskäl i rätts- och bevisfrågor, så att parterna kan argumentera utifrån dessa skäl i hovrätten.

Detta gör att hovrätten inte prövar sakfrågan i målet – alltså de åtalade brotten – utan istället återvisar målet till tingsrätten, där rättegången tas om.

Anledningen till detta är helt enkelt rättssäkerhet. Den som är tilltalad för ett brott ska ges en riktig prövning i tingsrätten och därefter eventuellt få en till prövning i hovrätten. Här menar hovrätten, åtminstone indirekt, att tingsrätten inte givit de tilltalade en rättssäker prövning. Den var åtminstone inte rättssäker på grund av att tingsrätten inte kunnat redovisa sina skäl.

Vad innebär detta i praktiken?

• Fallet åskådliggör skillnaden mellan det materiella (dvs vad parterna är oense om) och det processuella (spelreglerna, rättegångens ramar). Domstolsbeslut avser processuella frågor, domar avser materiella frågor.
• Hovrätten prövade alltså aldrig själva sakfrågan, dvs åtalen. Hovrätten gjorde enbart en processuell bedömning. Detta kan ibland verka förvirrande för allmänheten. Ibland kan det hända att ett mål går hela vägen upp till HD, men att det endast är en processfråga (exempelvis en jävsfråga) som prövas. När HD avkunnat sitt beslut kan den ”den riktiga” rättegången fortsätta med den materiella prövningen i tingsrätten.

Källa: Nyhetsbyrån Blendow Lexnova
Foto: Jessica Gow/TT

Nils Ivars/Isak Bellman

nils.ivars@alltomjuridik.se