Kronomyndighetens beslut att sälja en fastighet i Västergötland på exekutiv auktion för en miljon i underpris fastställs av hovrätten.
En 38-årig mans fastighet bjöds efter ett beslut om utmätning ut på exekutiv auktion.
Enligt ett värdeutlåtande hade fastigheten ett marknadsvärde på 1,8 miljoner kronor samt ett taxeringsvärde på drygt 1,6 miljoner kronor. Vid auktionen såldes dock inte fastigheten då buden ansågs vara för låga, med högsta inrop om 800 000 kronor respektive 900 000 kronor.
Därefter hölls en ny exekutiv auktion där fastigheten inropades för 825 000 kronor.
Mannen överklagade den exekutiva försäljningen och krävde att beslutet skulle undanröjas och ärendet återförvisas till Kronofogdemyndigheten, KFM.
Tingsrätten konstaterade att utifrån fastighetstaxeringen var fastigheten värd mer än två miljoner kronor.
Med hänvisning till bland annat att inget försök med underhandsförsäljning gjorts, fastighetsvärderingen, fastighetens taxerade värde samt att det uppenbarligen fanns avsättning för fastigheter i området, fann tingsrätten det sannolikt att en avsevärt högre köpeskilling kunde uppnås. Tingsrätten biföll därför överklagandet.
Beslutet överklagades till hovrätten, som konstaterar att det godtagna budet, med hänsyn till bland annat det uppskattade marknadsvärdet, är förhållandevis lågt. Domstolen anför dock att det, enligt lagförarbetena, inte är lämpligt att låta en fastighetsvärdering vara direkt avgörande om ett inrop ska godtas. Detta då den kan vara missvisande.
Domstolen konstaterar att det hållits två auktioner som föregåtts av marknadsföring samt att mannens påstående om att han kan sälja fastigheten för två miljoner kronor saknar stöd i utredningen. Med anledning av bland annat detta samt med hänsyn till fastighetens skick, finner hovrätten att det inte finns tillräckligt stöd för att det vid den andra auktionen var sannolikt att en avsevärt högre köpeskilling kunde uppnås.
Hovrätten fastställer därför KFM:s beslut.
Vad innebär detta i praktiken?
Foto: TT
Therese Åkerlund/Vanja Eriksson
