fbpx
 
14 oktober, 2014

Dyrt när katter kissat utanför lådan

Hyresvärden ville ha 175 000 i ersättning för att hyresgästens katter hade kissat utanför lådan. Lägenheten hade ”gått igenom” besiktningen i samband med flytten men den nya hyresgästen hade känt lukten av kattkiss redan dagen därpå. Hovrätten dömer nu den tidigare hyresgästen att betala 37 000 kronor för saneringen.

I samband med att hyresgästen skulle flytta ut ur en lägenhet i Umeå gjorde hon en överenskommelse med den nya hyresgästen om att denne kunde få flytta in något tidigare. Omedelbart efter att den nya hyresgästen hade flyttat in kontaktade denne dock hyresvärden och klagade på att det luktade kattkiss i lägenheten.

Efter flertalet misslyckade försök att neutralisera lukten inleddes ett saneringsarbete utan att den tidigare hyresgästen kontaktades.

Hyresvärden stämde den tidigare hyresgästen vid Umeå tingsrätt och krävde att hon betala över 175 000 kronor i ersättning för sanering, ombyggnad mm.

Kvinnan – som själv uppgav att hon som mest hade haft fyra katter och kattungar i lägenheten – motsatte sig skadeståndsansvar och menade att hon hade tagit väl hand om lägenheten. Dessutom pekade hon på att varken urinlukt eller några spår i övrigt hade noterats vid avflyttsbesiktningen. Hon menade också att bostadsföretaget hade kunnat begränsa kostnaderna för sanering.

Vid rättegången hördes den person som hade utfört besiktningen i samband med att kvinnan flyttade ut ur lägenheten. Besiktningskvinnan anförde att hon inte kände någon lukt av katturin vid besiktningen. Emellertid var den tidigare hyresgästens mamma i lägenheten och städade, varför det luktade av rengöringsmedel. Fönster och en balkongdörr stod öppna och det blev korsdrag. Lägenheten var tömd så när som på några kassar med småprylar. När den nya hyresgästen dagen efter flyttade in kom det omedelbart klagomål på att det luktade katturin. Då begav sig besiktningskvinnan återigen till lägenheten och noterade då ’lite urindoft’ i rum 2.

Även en professor i biokemi förhördes under rättegången eftersom kvinnan menade att det inte var katturin som luktade utan i stället det kemiska ämnet urea som hade frigjorts i samband med flyttstädningen. Professorn menar emellertid att han inte kan uttala sig huruvida katturin och urea luktar likadant.

Tingsrätten bedömde att det var styrkt att det var katturin som hade orsakat den besvärande lukten och att kvinnan hade varit vållande till den skada som lukten utgjorde. I brist på ett mer detaljerat kostnadsunderlag bestämde tingsrätten att ersättningen kunde stanna vid 140 000 kronor. Kvinnan dömdes också att betala bostadsbolagets rättegångskostnader på 38 222 kronor.

Domen överklagades till hovrätten för Övre Norrland som nu konstaterar att det inte är möjligt att få någon exakt uppfattning om vad de olika kostnaderna i själva verket hänför sig till. Hovrätten beslutar därmed att kvinnan endast ska ersätta hyresvärden för de fakturorna som handlar om saneringsåtgärder på ett totalt belopp på drygt 37 000 kronor.

Hovrätten beslutade dessutom att parterna skulle stå sina egna rättegångskostnader – även i tingsrätten.

Vad innebär detta i praktiken?

  • En grundläggande princip inom skadeståndsrätten är att den skadelidande är skyldig att minimera sin skada, vilket innebär att du inte får mer ekonomisk ersättning än detta – så också i det aktuella fallet.

 

Foto: TT

Emma Martinsson/Vanja Eriksson

vanja.eriksson@blendow.se