Sedan 2009 har chokladföretaget Mars använt sig av kännetecknet ”m&m” på vissa av deras chokladprodukter som marknadsförts och sålts på den svenska marknaden. Detta gillade inte Kraft foods, ett annat multinationellt godisbolag, som under flera år haft en chokladprodukt kallad ”m” på marknaden. Hovrätten har nyligen avgjort en varumärkesrättslig tvist mellan företagen och det står nu klart att Mars är förbjudna från att använda kännetecknet ”m&m”, förenat med ett vite på 2 miljoner kr.

Inarbetat varumärkesskydd?

Ett varumärke används främst för att särskilja vissa produkter från andra produkter på marknaden. Den som använder ett visst varumärke till sina produkter har möjlighet att registrera det hos Patent- och registreringsverket (PRV) för att få en ensamrätt till varumärket. Detta innebär att andra aktörer på marknaden inte får använda samma eller liknande varumärken vid marknadsföringen av deras egna produkter.

Kraft foods hävdade att Mars hade påbörjat ett intrång i deras ensamrätt till varumärket ”m” från och med januari 2009. Däremot hade Kraft inte registrerat sitt varumärke förens december 2009. Detta innebar alltså att Kraft inte haft något registrerat skydd när det påstådda ingreppet ska ha påbörjats. Till sitt försvar hävdade Kraft istället att deras varumärke varit inarbetat när intrånget började.

Att ett varumärke är ”inarbetat” innebär att det blir ett skyddat varumärke, trots att det inte är registrerat hos PRV såsom det vanligtvis krävs. Det inarbetade skyddet är till för att skydda särskilt välkända och etablerade märken som finns på marknaden och som av någon anledning inte ansökt om ett skydd. Inom svensk rätt krävs det att varumärket förknippas med en viss produkt hos åtminstone en tredjedel av den krets som den riktar sig till för att det ska anses vara inarbetat.

Inledningsvis behövde hovrätten därför ta ställning till om Kraft hade ett inarbetat skydd till varumärket ”m”. I bedömningen valde man att beakta att kännetecknet endast bestod av en bokstav i ett vanligt typsnitt, vilket talade till deras nackdel då varumärket hade en låg ”särskiljningsförmåga”. Trots det lyckades Krafts presentera tillräckligt med utredningar och undersökningar som visade på att kunderna i tillräckligt hög grad förknippade bokstaven ”m” med deras chokladprodukter, vilket övertygade rätten.

Förväxlingsbedömning

Efter att ha konstaterat att Krafts haft en ensamrätt till deras varumärke behövdes det ta ställning till om Mars hade begått ett intrång på denna ensamrätt. Det behövde alltså avgöras om de produkter som Mars sålt kunde förväxlas med de produkter som Kraft sålt under varumärket ”m”.

Vid en så kallad förväxlingsbedömning måste domstolen beakta en rad faktorer. Bland annat hur pass känt det skyddade varumärket är på marknaden, vilka associationer de olika märkena framkallar mellan varandra och hur pass lika produkterna de används till är.

Bedömningen ska göras med utgångspunkt från vad en genomsnittskonsument uppfattar. De olika märkenas helhetsintryck måste alltså kunna förväxlas av en normalt uppmärksam och informerad konsument.

Hovrätten konstaterade i sin bedömning att Mars använt sig av bokstaven m på tre olika sätt på deras produkter. Nämligen som enbart ett litet ”m”, två små m i form av ”m&m” samt som två stora m i form av ”M&M”.

Domstolen konstaterade att det fanns en visuell likhet mellan Krafts varumärke och Mars användning av ”m” och ”m&m” då bokstäverna hade i princip samma utförande. Risken för förväxling var också speciellt stor eftersom företagen verkade på samma marknad som konkurrenter. De ansåg däremot inte att samma visuella likhet fanns mellan Mars användning av ”M” som stor bokstav och Krafts varumärke. Skyddet för ”m” som en liten bokstav kunde därför inte sträcka sig så pass långt.

Domstolen beslöt sig därför att förbjuda Mars från användningen av ”m” och ”m&m” med små bokstäver. Förbudet förenades även med ett vite på 2 miljoner kronor, vilket betyder att Mars blir skyldiga att betala en sanktionsavgift om de överträder förbudet.

Vad innebär detta i praktiken?

• Ett varumärke som har högre särskiljningsförmåga har också ett bredare skydd, det är förstås enklare för konsumenter att förväxla ett visst märke med ett annat om det senare sticker ut från mängden.
• Ett varumärkes särskiljningsförmåga kan påverkas båda på grund av hur känt det är och på grund av dess yttre egenskaper. Ett varumärke som endast består av ett tecken, benämningar som är vanliga inom handeln, av dagligt språkbruk eller annars har en enklare utformning har typiskt sett lägre särskiljningsförmåga.

Foto: Adam Rountree/TT

Pinak Chakraborty

pinak.chakraborty@alltomjuridik.se