En 88-årig kvinna överlät genom ett gåvobrev sin bostadsrätt i centrala Stockholm till en av sina döttrar. Kvinnan bodde vid gåvotillfället hos dottern efter att ha varit inlagd på sjukhus för minnesförlust, kognitiv svikt och sviterna efter en stroke. Kort efter att överlåtelseavtalet hade upprättats flyttade hon till ett äldreboende.
Kvinnan hävdade i efterhand att gåvan inte var giltig, bland annat eftersom hon saknat rättshandlingsvilja och att dottern utnyttjat hennes sjukdomsbild för att förmå henne att ge bort lägenheten. Dottern uppgav att kvinnan ville ge henne lägenheten inklusive bohag som tack för att hon fick bo hos henne samt på grund av att relationen med de övriga barnen beskrevs som konfliktfylld.
Konsekvensen av gåvobrevet var att den dyra bostadsrätten uteslöts från egendomen som enligt testamentet skulle delas lika mellan kvinnans barn. Stockholms tingsrätt ogillade kvinnans yrkande om att gåvan var ogiltig.
Kort efter att tingsrättsdomen meddelats avled kvinnan, och efter att kvinnans dödsbo inträtt i rättegången konstaterade Svea hovrätt att utredningen inte gav stöd för att kvinnan befunnit sig i en beroendeställning gentemot dottern. Inte heller hade dottern utnyttjat hennes trångmål och oförstånd för att förmå henne att ge bort lägenheten.
Däremot påpekade hovrätten att det stod klart att kvinnan vid gåvotillfället inte insåg innebörden av gåvan. Dottern måste enligt rätten ha varit medveten om att gåvan inte utgjorde ett medvetet ställningstagande från kvinnans sida. Hovrätten ansåg därför att det stred mot tro och heder att åberopa gåvobrevet. Gåvan skulle därmed gå åter, vilket gav dödsboet bättre rätt till bostadsrätten.
Dottern överklagade till Högsta domstolen, som beslutade att inte meddela prövningstillstånd. Hovrättens avgörande står därmed fast.
Vad innebär detta i praktiken?
Foto: Hasse Holmberg/TT
Elin Nygren
elin.nygren@alltomjuridik.se