EU:s arvsförordning börjar tillämpas i augusti. I en ny proposition föreslår regeringen de kompletterande lagregler som behövs för att förordningen ska kunna tillämpas även i Sverige.
– I takt med den ökande globaliseringen blir det allt vanligare att en svensk medborgare som avlider var bosatt utomlands eller att egendomen finns i flera länder. Det är därför välkommet att EU:s medlemsstater har enats om regler för att förbättra möjligheterna för arvingarna att slutligt lösa alla frågor om arvet i ett och samma land, säger justitie- och migrationsminister Morgan Johansson.
Prövas där den döde var bosatt
EU:s arvsförordning har antagits för att underlätta handläggningen av arv med internationell anknytning.
I förordningen regleras i vilken medlemsstat ett arv ska handläggas och vilket lands lag som ska tillämpas på arvet.
Frågor om arv ska normalt prövas i det land där den avlidne var bosatt och enligt det landets lag.
Europeiskt arvsintyg
Förordningen reglerar också hur domar och andra arvsavgöranden godtas i andra medlemsstater. Dessutom införs ett europeiskt arvsintyg som ska förenkla den praktiska hanteringen av internationella arvsärenden inom EU.
Förordningen blir ”direkt tillämplig” i Sverige. Detta innebär att den kan åberopas direkt, precis som de svenska lagarna. Vissa EU-rättsakter, såsom direktiv, kan inte åberopas direkt i det svenska rättssystemet, utan de måste först implementeras genom svensk lagstiftning.
I den nya propositionen föreslår regeringen dock nya svenska lagregler som behövs för att arvsförordningen ska kunna tillämpas på ett bra sätt i Sverige.
Regeringen föreslår också att riksdagen godkänner den reviderade nordiska arvskonventionen, som reglerar arvsrättsliga frågor i nordiska förhållanden.
Arvsförordningen börjar tillämpas den 17 augusti i år och de kompletterande lagförslagen föreslås träda i kraft samma dag.
Vad innebär detta i praktiken?
Foto: Helena Landstedt / TT
Nils Ivars/Ebba Wigerström
nils.ivars@alltomjuridik.se
