Vid intresseavvägningen mellan att förhindra olyckor i en bubbelpool i en badanläggning och den enskildes önskan att inte bli bevakad ska intresset av att förhindra olyckor väga tyngst. Ett kommunalägt bolag hade därför (enligt HFD) rätt att sätta upp kameror i en badanläggning.
Ett kommunalägt bolag ville förhindra eventuella olyckor vid en bubbelpool i en badanläggning för allmänheten. Bolaget ansökte därför om tillstånd hos länsstyrelsen för att sätta upp kameror vid poolen. Övervakningen skulle ske dygnet runt i realtid utan lagring av bilder och filmer. Länsstyrelsen gav tillstånd till kamerabevakningen.
Integritetsskyddsmyndigheten (IMY) ansåg att länsstyrelsens beslut var felaktigt och överklagade. Målet gick hela vägen till Högsta förvaltningsdomstolen (HFD). IMY framförde att den enskildes integritetsintresse ska väga tyngst, och att bolaget inte hade bevisat att bubbelpoolen var olycksdrabbad eller att risken för olyckor i bubbelpooler generellt är hög.
HFD konstaterade att tillstånd till kamerabevakning ska ges om intresset av bevakning väger tyngre än den enskildes intresse av att inte bli bevakad. Vid bedömningen bör man beakta om bevakningen syftar till att förebygga, förhindra eller upptäcka olyckor. HFD förklarade det inte krävs att en olycka faktiskt har inträffat för att bevakning ska tillåtas. Dessutom är badanläggningar platser där risken för olyckor är hög. HFD förklarade vidare att den enskildes intresse av att inte bli bevakad inte är så starkt eftersom kamerabevakningen syftar till att skydda just dessa personer. Intresset försvagades ytterligare eftersom bevakningen skulle ske i realtid utan bild- eller ljudinspelning.
Med anledning av detta kom domstolen fram till att intresset av kamerabevakningen väger tyngre än den enskildes intresse av att inte bli bevakad. Det var alltså rätt av länsstyrelsen att ge bolaget tillstånd till kamerabevakningen.
___________________________________
Författare: Veronica Borg, Allt om Juridik
Källa: Blendow Lexnova
Foto: Jurek Holzer / Svd / SCANPIX
