En styrelseledamot i en bostadsrättsförening ingick ett avtal med ett par som var bostadsrättshavare i föreningen. När oenigheter uppstod kring avtalet uppkom tvist kring om styrelseledamoten varit behörig att ingå avtal för bostadsrättsföreningens räkning.

Styrelseledamoten ingick avtal med två medlemmar om att föreningen skulle utföra vissa arbeten i parets bostad. Arbetena försenades dessvärre kraftigt och paret hade då enligt avtalet rätt till ett förseningsvite på 665 000 kronor.

Paret hävdade dock att ledamoten saknat behörighet att ingå avtalet för föreningens räkning, med resultatet att avtalet inte kunde göras gällande mot föreningen. I ett sådant läge kan ersättningskrav riktas mot den som obehörigen gett sken av att handla å annans vägnar. Paret krävde därför att han personligen skulle betala skadestånd motsvarande vitesbeloppet.

Ledamoten påstod tvärtom att föreningen var bunden av avtalet eftersom han hade uppdragsfullmakt från föreningens styrelse att sköta den praktiska verksamheten.

Det blev alltså en fråga för domstolen att avgöra om ledamoten varit behörig att sluta avtalet eller inte.

Som huvudregel gäller att en styrelse behöver vara representerad av minst hälften av dess ledamöter för att vara beslutsför. Det finns dock inga hinder mot att styrelsen ger i uppdrag till en enskild ledamot att sluta avtal, exempelvis göra inköp eller ingå kontrakt.

Tingsrätten framhöll att inget styrelsebeslut kring uppdragsfullmakten hade protokollförts. Visserligen framgick att alla styrelsemedlemmarna ansåg att ledamoten i fråga hade uppdragsfullmakt. Detta räcker emellertid inte för att bevisa att det funnits ett styrelsebeslut. Tingsrätten ansåg därför att ledamoten saknade fullmakt och att paret med hänsyn till omständigheterna i fallet inte borde ha insett detta. Rätten fann således att ledamoten var skadeståndsskyldig gentemot paret.

Domen överklagades och hovrätten ansåg, liksom tingsrätten, att ledamoten inte varit behörig att ingå avtalet. Hovrätten menade till skillnad från tingsrätten att viss undersökningsplikt förelåg för paret vid avtalsslutet. Eftersom de inte på något sätt kontrollerat ledamotens behörighet att ingå avtal, hade de inte uppfyllt undersökningsplikten, ansåg hovrätten. Domstolen biföll därför överklagande från styrelseledamoten och upphävde skadeståndsskyldigheten. Paret överklagade men Högsta domstolen beslutar nu att inte meddela prövningstillstånd i målet och hovrättens avgörande står därmed fast.