Stora Enso Kvarnsveden AB hamnade i konflikt med Svenska Pappersindustriförbundet, som menade att bolaget hade brutit mot kollektivavtalet. Tvisten gick hela vägen upp i Arbetsdomstolen – som var oenig, men till sist friade arbetsgivaren.

Arbetsgivaren träffade 2003 ett avtal med facket om året runt-drift. Det skulle därmed inte göras några driftstopp under storhelger. Detta medförde att rbetstagarna som arbetade s.k kontinuerligt treskift fick sin årsarbetstid sänkt till 1 460 timar. De fick också arbetstiden förlagd så att de arbetade sex dagar, var lediga sex dagar.

Under 2013 ville bolaget dra ner verksamheten och sade upp arbetstagare samt övergick till så kallad kontinuerlig drift med uppehåll under storhelger. Schemat ändrades därför till 36 timmars ordinarie arbetstid per helgfri vecka och årsarbetstiden bestämdes till 1 616,4 timmar.

Detta ansåg facket stred mot kollektivavtalet, varpå tvist uppstod. Facket väckte talan mot arbetsgivaren samt arbetsgivarorganisationen Sveriges Skogsindustrier. Facket yrkade skadestånd för brott mot kollektivavtalet.

Arbetsdomstolen kommer i sin dom fram till att kollektivavtalet ska tolkas så att arbetsgivaren haft rätt att besluta om arbetstidens omfattning och förläggning – och att ett kollektivavtalsbrott därmed inte är för handen.

Två domare var dock skiljaktiga och ansåg att kollektivavtalet, tvärt om, skulle tolkas så att bolaget inte haft möjlighet att ensidigt välja mellan två olika driftsformer.

Vad innebär detta i praktiken?

• I det aktuella fallet rör det sig om en renodlad avtalstvist. Genom kollektivavtal har parterna förbundit sig till varandra enligt vissa överenskomna klausuler. Tvisten gällde hur en viss klausul skulle tolkas – varpå en avtalstolkning behövde göras. Fallet illustrerar hur även arbetsgivarorganisationer och fackförbund, som i regel har egna jurister, kan råka i tvist kring otydliga avtalsbestämmelser.

Foto: TT

Nils Ivars/Johanna Haddäng

nils.ivars@alltomjuridik.se