År 2007 sades en en rumänsk medborgare upp från sitt jobb efter att ha surfat privat på arbetstid, något han visste att han inte fick göra. Mannen tyckte att hans rätt till privatliv blivit kränkt genom att arbetsgivaren kontrollerat vad han varit inne på för hemsidor, och väckte talan mot bolaget i nationell domstol. Han förlorade emellertid i flera instanser och bestämde sig därför för att stämma den rumänska staten i Europadomstolen. Där konstateras nu att rumänska staten brutit mot Europakonventionen för mänskliga rättigheter genom att landet inte garanterat medborgaren rätt till privatliv på ett tillräckligt sätt.

År 2008 drog en rumänsk medborgare staten Rumänien inför rätta i Europadomstolen eftersom han menade att hans rättigheter enligt artikel 8 i Europakonventionen för mänskliga rättigheter blivit kränkta. Artikeln i fråga handlar om rätten till skydd för privat- och familjeliv. I den relevanta delen säger artikeln att ”var och en har rätt till respekt för sitt privat- och familjeliv, sitt hem och sin korrespondens”. 47 stater, däribland samtliga medlemsländer i EU, har skrivit under konventionen och förbundit sig att följa den.

Det tar lång tid att föra en process i Europadomstolen och först nu i september 2017 har målet avgjorts i domstolen i Strasbourg.

Bakgrunden till fallet

Mannen i fråga hade skapat ett konto på Yahoo Messenger för att kommunicera med kunder och andra som han behövde komma i kontakt med i samband med jobbet. Efter att arbetsgivaren uppmärksammat att han också skrivit till sin bror och fästmö från kontot fick han sparken. Mannen stämde därefter arbetsgivaren, men efter att ha förlorat i flera nationella instanser vände han sig till Europadomstolen. Enligt mannen hade Rumänska staten kränkt hans rättigheter enligt Europakonventionen.  

Arbetsgivaren hade påmint mannen

Rumänska staten anförde att artikel 8 i Europakonventionen inte var tillämplig eftersom de aktuella meddelandena inte varit av “privat karaktär”. Detta styrktes bland annat genom att den tidigare anställde mannen själv lämnat in fullständiga utskrifter till domstolarna utan några krav på sekretess. Dessutom, påpekade staten, stod det i mannens anställningsavtal att arbetsgivaren haft rätt att övervaka hans internetanvändande. Mannen hävdade å sin sida att meddelandena hade varit av privat natur och att övervakningen av dem därför utgjort ett intrång i hans privatliv.

Det är klarlagt att mannens arbetsgivare påmint samtliga anställda om förbudet mot att använda internet för privat bruk på arbetstid, och att mannen tagit del av påminnelsen. Det är också klart att mannen, då han ombetts förklara varför han använde Yahoo på arbetstid, hävdat att han endast gjorde det för arbetsrelaterade saker. Först när han konfronterades med utskrifter av sina konversationer vände han sig mot arbetsgivaren och hävdade att de gjort sig skyldiga till en kränkning av hans privatliv.

Domstolen konstaterar inledningsvis att korrespondens som sker från arbetet – precis som korrespondens som sker i eller från hemmet – kan ligga inom det område som artikel 8 avser att skydda. Domstolen anser vidare att vissa meddelanden som skickats till mannens bror och fästmö varit av privat och intim karaktär. Artikel 8 bedöms därför vara tillämplig i målet.

Inte hittat en bra balans mellan två intressen

Det sker en snabb utveckling inom det tekniska området, och Europadomstolen vill ogärna uttala sig alltför säkert kring under vilka omständigheter det bör vara tillåtet att övervaka anställdas internetanvändning. Domstolen slår dock fast att det är upp till en stat som undertecknat Europakonventionen att se till att det finns en rättvis balans mellan den enskilde personens rätt till privatliv och ett företags rätt att vidta åtgärder som gynnar företaget.

Domstolen kritiserar att det aldrig utreddes i de nationella domstolarna under vilka förutsättningar arbetsgivaren fick övervaka de anställdas internetanvändande. Kritik riktas också mot de nationella domstolarna för att de inte undersökt frågan om företagets syfte kunnat nås genom åtgärder som varit mindre ingripande för den anställde.

Sammantaget finner Europadomstolen med rösterna elva mot sex att rumänska staten inte uppfyllt sina åtaganden enligt konventionens artikel 8, då medborgarna inte garanterats en rätt till sitt privatliv i tillräcklig utsträckning. Mannen tilldöms därför viss ersättning från staten. 

Vad innebär detta i praktiken?

• Europadomstolen (som inte ska förväxlas med EU-domstolen) avgör inte tvister som den mellan mannen och arbetsgivaren. Istället kan man som medborgare i ett land som undertecknat Europakonventionen dra staten inför rätta om man anser att landets lagstiftning eller rättstillämpning gör att ens rättigheter enligt konventionen inte beaktas. Det är då upp till staten att anpassa sig så att konventionen följs.
• Det är svårt att dra exakta slutsatser av Europadomstolens avgöranden, eftersom inget fall är det andra likt. Några av de omständigheter som nämndes och som ledde till bedömningen att de nationella domstolarna brustit i sina skyldigheter var att det inte utretts under vilka förutsättningar som företaget fick övervaka internetanvändandet, att han inte tillräckligt tydligt informerats om att hans korrespondens kunde komma att kontrolleras samt att det inte utretts om mindre ingripande åtgärder hade kunnat vidtas.

Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT

Källa: Nyhetsbyrån Blendow Lexnova

Felix Sjöberg

felix.sjoberg@alltomjuridik.se