En riksdagsledamot från Vänsterpartiet åtalades i Malmö tingsrätt för brottet ohörsamhet mot ordningsvakten. Det var vid rivningen av ett tältläger i Skåne som riksdagsledamoten hamnade i konflikt med polisen. Historierna går isär gällande som hände, men tingsrätten väljer nu att gå på polismännens linje och dömer riksdagsledamoten.

Hösten 2015 skulle Malmöpolisen utföra ett så kallat handräckningsärende vid ett tältläger i Skåne. Polisen skulle kort och gott ta bort tältlägret.

De 80-tal poliser som skulle utföra rivningen hindrades dock av en stor folkmassa som deltagit i en demonstration mot Migrationsverkets handläggning.

Vissa av demonstranterna hade på olika sätt försökt hindra polismännen i deras rivning av tältlägret, bland annat genom att blockera eller sätta sig inne i tälten som skulle rivas.

Hävdade att han inte trotsat polisens order

Riksdagsledamoten Daniel Sestrajcic (V) fanns enligt egen utsago på plats för att ”protestera mot det orättfärdiga beslutet om att tälten skulle rivas” och han förnekade brott.

Versionerna gick isär något gällande vad som egentligen hände den aktuella dagen. Enligt Sestrajcic hade han visserligen befunnit sig på platsen, men alltid följt polisens order och inte gjort något fysiskt motstånd. Vid ett tillfälle hade han tillsammans med några andra demonstranter suttit på en tältduk, men enligt mannen hade han inte sparkat mot polisen.

Polismän vittnade mot riksdagsledamoten

Under rättegången hördes flera polismän som vittnen. I vittnesförhören framkom bland annat att riksdagsledamoten hade delat ut ”cykelsparkar” medan han låg på tältdukten, i syfte att hindra polisen att avlägsna duken. Sestrajcic skulle dessutom ha ignorerat polismäns uppmaningar om att lämna platsen.

I målet fanns även viss bildbevisning, även om tingsrätten anser det svårt att dra några säkra slutsatser utifrån bilderna. Sammantaget anser dock domstolen att polismännens versioner varit så pass trovärdiga och tillförlitliga att deras historia skulle läggas till grund för den rättsliga bedömningen.

I praktiken gör ofta domstolar så att de vid motstridiga uppgifter börjar med att reda ut utifrån vilken historia, version eller beskrivning av händelseförloppet som rätten ska göra sin rättsliga bedömning. I det här fallet valde alltså domstolen att utgå från polismännens beskrivning, innefattande bland annat cykelsparkarna.

Den rättsliga bedömningen

Brottet ohörsamhet mot ordningsvakten regleras i brottsbalken:

”Underlåter deltagare i folksamling som stör allmän ordning att efterkomma för ordningens upprätthållande meddelad befallning eller intränger han på område som blivit för sådant ändamål fridlyst eller avspärrat, dömes, om ej upplopp föreligger, för ohörsamhet mot ordningsmakten till böter eller fängelse i högst sex månader”

För att någon ska fällas för brottet ohörsamhet mot ordningsmakten krävs enligt lagtexten alltså att det ska i) röra sig om en deltagare i en folksamling ii) som stör allmän ordning iii) och inte lyder utdelad befallning (exempelvis från polisman), alternativt intränger på ett ,till exempel, avspärrat område.

Tingsrätten anser att det är styrkt att Sestrajcic åtminstone vid något tillfälle blivit uppmanad av polisen att lämna platsen, vilket han inte gjort. På så sätt finner tingsrätten att riksdagsledamoten gjort sig skyldig till ohörsamhet mot ordningsmakten genom sitt agerande.

Påföljden bestämdes till dagsböter.

Vad innebär detta i praktiken?

• Att inte lyda en polismans order kan vara brottsligt. Brottet ohörsamhet mot ordningsmakten kan i vissa grova fall bestraffas med fängelse i upp till sex månader. Det är dock mycket ovanligt att fängelse väljs som påföljd.

• Riksdagsledamöter har viss immunitet när det gäller brott och straff. Riksdagsledamöter kan bland annat aldrig dömas för tjänstefel, mycket på grund av att de ska kunna verka fritt i sin politiska gärning. Riksdagsledamöter kan inte heller åtalas för sina yttranden genom sitt politiska uppdrag, såvida inte detta vunnit stöd med fem sjättedelars majoritet i riksdagen.

• Det finns även begräsningar i grundlagen kring när riksdagsledamöter får gripas, anhållas och häktas. Antingen ska ledamoten erkänna brottet, tas på bar gärning eller så ska det röra sig om misstankar om ett brott där lägsta straff är två års fängelse. I övriga fall får inte ledamoten frihetsberövas. Bakgrunden till dessa skyddsregler är att exempelvis polisen inte ska kunna förhindra att en riksdagsledamot utövar sitt uppdrag i syfte att nå politiska resultat. Ett godtyckligt frihetsberövande precis innan en viktig votering skulle till exempel kunna få stora politiska konsekvenser. Det är dock viktigt att känna till att skyddet bara gäller frihetsberövanden vid misstanke om brott. Riksdagsledamöter har inga privilegier jämfört med vanliga medborgare när det kommer till det straffrättsliga ansvaret.

Foto: Maja Suslin/TT

Källa: Nyhetsbyrån Blendow Lexnova

Nils Ivars

nils.ivars@alltomjuridik.se