I november 2013 köpte ett företag en restaurangverksamhet från ett annat företag. I överlåtelsen ingick vissa fasta inventarier – inklusive ett brandlarm.

Köparen stämde senare säljaren och krävde skadestånd alternativt prisavdrag med hänvisning till just brandlarmet, som enligt köparen inte överensstämt med vad säljaren uppgett.

Säljaren å sin sida, invände att bolaget inte sagt mer än att ett brandlarm skulle ingå och att det inte specificerats mer än så.

Tingsrätten konstaterade att det i köpeavtalet framgår att brandlarmet ska vara ”godkänt av brandmyndigheten” – trots att det inte finns någon sådan myndighet.

Eftersom både säljaren och köparen framfört att funktionen av brandlarmet var det viktiga ansåg domstolen att de avtalat om att larmet skulle vara av godkänt skick för den verksamhet som skulle bedrivas.

Det kunde dock konstateras att larmet inte haft den funktion som krävs för restaurangverksamheten. Tingsrätten ansåg därför att brandlarmet inte hade varit ”i avtalsenligt skick” vid överlåtelsen. Trots detta förlorade köparen målet eftersom felet inte hade reklamerats i tid.

Köparen överklagade till Svea hovrätt som nu ansluter sig till tingsrättens bedömning att brandlarmet inte varit i avtalsenligt skick, vilket innebär att köprättsligt fel föreligger. Enligt hovrättens utredning upptäcktes felet i december 2013. Reklamationen skedde dock inte förrän i slutet av januari 2014, vilket domstolen inte bedömer som inom skälig tid. Köparen anses därmed ha förlorat rätten till såväl skadestånd som prisavdrag. Hovrätten fastställer därför tingsrättens dom.

___________________________________

Författare: Sophia Lindstedt, Allt om Juridik

Källa: Blendow Lexnova

Målnr: T 6560-16

Foto: Fredrik Sandberg / SCANPIX