Ägarna till en timmerstuga stämde en annan familj som renoverat stugan och använt den som sin. Ägarna som yrkade bättre rätt till stugan vann i tingsrätten men förlorar nu i hovrätten.
I början av 1900-talet överlät en man en timmerstuga på ofri grund (på annans mark). Byggnaden togs dock efter mannens död felaktigt upp som del av en fastighet som tillhört honom.
Arvingarna till denna fastighet trodde sig därmed vara ägare till stugan och genomförde en omfattande renovering. När renoveringen genomförts stämdes de av de rättmätiga ägarna till stugan, som yrkade på att de hade bättre rätt till den.
Tingsrätten konstaterade att det var ostridigt att de ursprungliga ägarna var rättmätiga ägare till stugan. Frågan i målet var istället om det efter renoveringen fortfarande var fråga om samma stuga, och om familjen som renoverat stugan genom detta hade förvärvat äganderätten till denna, vilket juridiskt kallar för specifikation.
Tingsrätten ansåg inte att det, trots omfattande renovering, handlade om en ny stuga. Rätten ansåg inte heller att familjen som renoverat stugan lyckats styrka att stugan genomgått en så stor värdeökning genom renoveringen att äganderätten skulle övergå till dem på den grunden.
Domstolen konstaterade vidare att det enligt HD:s praxis inte är möjligt att godtrosförvärva en byggnad på ofri grund (annans mark). Domstolen ansåg därför att stugan skulle tillkomma de ursprungliga ägarna.
Hovrätten ändrar nu tingsrättens dom och ger familjen som renoverat stugan äganderätt till denna.
Domstolen anser att det är utrett att stugan före renoveringen ”inte var i skick att användas för det ändamål som var aktuellt”, och att stugan monterades ner helt för att sedan återuppbyggas. Trots att den exakta värdeökningen inte är utredd står det enligt domstolen klart att ett omfattande arbete lagts ner och en avsevärd mängd nytt material tillförts.
Renoveringen anses därför vara så genomgripande att familjen har förvärvat äganderätten till stugan.
Vad innebär detta i praktiken?
Foto: TT
Karin Hassel/Vanja Eriksson
