fbpx
 
29 november, 2016

Pensionär fälls för ofredande av 13-årig grannpojke

En 13-årig pojke råkade i handgemäng med sin 78-åriga granne. Pojken menade att 78-åringen hållit fast honom, medan 78-åringen hävdade att pojken angripit honom. Efter att HD beslutat att inte pröva målet står det nu klart att 78-åringen döms för ofredande.

Det var under våren 2015 som händelsen ägde rum i Järfälla, utanför Stockholm. En 13-årig pojke hamnade i fysiskt bråk med sin 78-årige granne.

Pojken hävdade att han hoppat över häcken till 78-åringens tomt för att hämta en boll som råkat hamna på 78-åringens sida häcken. Enligt pojken hade då 78-åringen tryckt ner honom på marken under ett antal sekunder.

78-åringen hade dock en annan bild av vad som hade hänt. Enligt honom hade han agerat i nödvärn mot den 13-åriga pojken efter att pojken angripit honom bakifrån och tagit stryptag runt hans hals. Enligt mannen hade det svartnat för hans ögon under angreppet.

Så, hur dömde domstolen?

Tingsrätten djupt oenig

I tingsrätten vittnade pojkens mamma och gav en beskrivning av händelseförloppet som var överensstämmande med vad hennes son berättat.

Tingsrätten var oenig i hur man skulle se på fallet. Av rättens fyra ledamöter ansåg juristdomaren och en av nämndemännen att 78-åringens beskrivning var en efterhandskonstruktion och att åtalet därför skulle bifallas – att 78-åringen skulle dömas, helt enkelt. De två andra nämndemännen ansåg dock att han skulle frikännas, eftersom det inte var helt klart att 78-åringens version av händelseförloppet var påhittad.

Det blev alltså 2-2 i omröstningen. I ett sådant läge blir domslutet det som är mest förmånligt för den åtalade, vilket i det här fallet innebar att 78-åringen frikändes.

Tingsrättens officiella ställningstagande blev därför att pojkens och mammans beskrivningar inte räckte för motbevisa 78-åringens version. I brottmål är det den åtalades version som läggs till grund för domen, såvida inte denna kan motbevisas. Det är alltså åklagarsidan som har full bevisbörda.

Därför frikände tingsrätten 78-åringen.

Hovrätten gör en annan bedömning

I Svea hovrätt ansåg rättens ledamöter att 78-åringens version av händelseförloppet framstod som ”märklig”, men att den inte var så osannolik att den kunde lämnas helt utan avseende.

Domstolen fick därför bedöma om pojkens version var så trovärdig att den kunde ”trumfa” 78-åringens.

Hovrätten betonade att man generellt sett måste vara lite försiktig när det kommer till att bedöma trovärdigheten av barns utsagor. Pojken hade dock lämnat mycket tydliga och detaljerade redogörelser för vad som hänt, vilket även bekräftades i vittnesförhören med pojkens mamma. Sammantaget bedömde därför hovrätten att pojkens historia var trovärdig.

Hovrätten ansåg att 78-åringens historia därmed hade motbevisats och dömde honom därför för ofredande till 40 dagsböter. Han skulle även betala 5 000 kronor i skadestånd till pojken.

78-åringen överklagade domen till Högsta domstolen, HD, som nu beslutat att inte ge prövningstillstånd i målet. Hovrättsdomen står därför fast.

Vad innebär detta i praktiken?

  • Om ord står mot ord i ett brottmål får domstolen göra en värdering av de två versionernas trovärdighet. Beviskraven i brottmål är dock högt ställda, vilket gör att det i princip måste vara stor skillnad i trovärdighet mellan versionerna för att det ska bli en fällande dom. Ofta krävs någon form av stödbevisning eller ytterligare vittnesmål till den åtalades nackdel.

 

Foto: TT

Källa: Nyhetsbyrån Blendow Lexnova

Nils1.3

Nils Ivars

nils.ivars@alltomjuridik.se