fbpx
 
22 maj, 2017

Pappa vinner tvist om umgänge – trots att dottern inte minns honom

I vårdnadsmål är utgångspunkten att ett barn mår bäst av att regelbundet umgås med båda sina föräldrar så länge inte den ena eller båda föräldrarna är olämpliga som vårdnadshavare. Det finns dessutom en ömsesidig skyldighet för föräldrarna att se till att barnets behov av att träffa båda sina föräldrar tillgodoses. En pappa i Göteborgsområdet får därför enligt en dom från hovrätten rätt till umgänge med sin femåriga dotter – trots att mamman motsätter sig det och att dottern inte har några minnen av honom.

Under 2011 fick en man och en kvinna en dotter tillsammans. Året därpå separerade de och dottern har sedan dess bott hos mamman. Vid flera tillfällen har pappan försökt få träffa dottern, men mamman har förvägrat honom det. Pappan väckte senare talan vid Göteborgs tingsrätt om att dottern skulle ha rätt till umgänge med honom.

Under processens gång beslutade tingsrätten interimistiskt om umgänge. Ett interimistiskt beslut innebär att det ska gälla till dess att ett slutligt beslut har meddelats. Trots detta kom inget umgänge till stånd eftersom mamman förhindrade detta.

Barnets bästa oftast att träffa båda föräldrarna

En utgångspunkt när domstolar beslutar om umgänge är att barn i allmänhet mår bäst av att ha umgänge med båda sina biologiska föräldrar. Om den ena föräldern däremot befinns vara olämplig kan det bästa för barnet istället vara att inte träffa den föräldern. Tingsrätten började därför med att reda ut frågan om pappan var olämplig som förälder.

Både mamman och pappan åberopade flera vittnen, som i huvudsak lämnade uppgifter som var förmånliga för den part den kände. Eftersom de flesta omständigheterna som mamman menade gjorde att pappan var olämplig som förälder inte kunde bevisas och dessutom låg flera år tillbaka i tiden bedömde tingsrätten att pappan inte kunde sägas vara olämplig som umgängesförälder.

Däremot påpekade tingsrätten att det fanns fog för en misstanke om att mamman skulle sabotera umgänget med pappan, då hon sagt att hon inte vill lämna över dottern till honom ens i närvaro av övervakare. En sådan ordning skulle vara dålig för dottern och försätta henne i kläm på grund av föräldrarnas konflikt. Tingsrätten noterade också att dottern inte känner sin pappa alls och heller inte har något minne av honom. Enligt mamman har dottern dessutom mått dåligt efter tidigare umgängesförsök. Tingsrätten ansåg mot denna bakgrund att det skulle strida mot barnets bästa att bevilja ansökan och ogillade därför pappans talan.

Hovrätten gick på pappans linje

Pappan överklagade domen till Hovrätten för Västra Sverige. Även hovrätten påpekade att det bästa för ett barn normalt sett anses vara att umgås med båda sina föräldrar och gjorde samma bedömning som tingsrätten då de konstaterade att pappan inte kan anses olämplig som umgängesförälder.

Att mamman motsätter sig att umgänge ska komma till stånd utgör enligt hovrätten inte skäl för att inte besluta om umgänge. Hovrätten framhöll samtidigt att det inte är klarlagt att dottern faktiskt mått dåligt efter umgängesförsöken. Med anledning av detta ansåg domstolen istället att det fanns förutsättningar för umgänge och att sådant borde komma igång så snart som möjligt.

Eftersom dottern vid tillfället för domen inte alls kände sin pappa och inte hade haft något umgänge med honom på över fyra år bestämdes att umgänget skulle inledas i korta intervall tillsammans med en umgängesstödjare för att sedan övergå till ett utökat umgänge utan umgängesstödjare. Mamman ålades samtidigt att betala ett vite om 5 000 kronor för varje umgängestillfälle som inte blir av.

Mamman överklagade till Högsta domstolen, som dock beslutat att inte meddela prövningstillstånd. Tvisten är därmed slutligt avgjord och hovrättens dom står fast.

 

Vad innebär detta i praktiken?

  • Ett barn har normalt rätt att träffa båda sina biologiska föräldrar och föräldrarna har en ömsesidig skyldighet att medverka till att barnet får umgänge med respektive förälder. Formellt sett yrkade därför pappan i målet på att dottern ska ha rätt till umgänge med honom och inte tvärtom.
  • Tingsrätten tycks ha ogillat mannens talan något motvilligt. I domskälen går att utläsa att tingsrätten anser att dottern borde få träffa sin pappa, men att så länge mamman inte medverkar till umgänge och dottern själv inte är stor nog att kunna ifrågasätta pappans frånvaro kan tingsrätten inte se någon lösning som innebär att umgänget faktiskt blir av. Domen avslutas med slutsatsen att dottern ”på ett eller annat sätt behöver träffa sin pappa, men att det för närvarande inte är bra för henne att besluta om umgänge”. Problemet att en föräldrar hindrar umgänge för den andra föräldern och därigenom kan vinna tvister är välkänt och omdiskuterat bland familjerättsjurister.

Foto: Peter Komka / TT

Källa: Nyhetsbyrån Blendow Lexnova

Felix Sjöberg

felix.sjoberg@alltomjuridik.se