fbpx
 
5 mars, 2015

Flygbolag slapp taxa i fem år

Hagfors kommun tog ut en landningsavgift från flygbolagen som använde den lokala flygplatsens landningsbana. Flygbolaget NextJet fakturerades dock inte under fem års tid. När slutligen kommunen skickade en faktura på fem års retroaktiva landningsavgifter ansåg NextJet att man inte behövde betala.

Flyglinjen i fråga gick mellan Torsby-Hagfors-Arlanda. 2002 hade Hagfors kommunfullmäktige fattat beslut om att ta ut en landningsavgift för flygbolag som utnyttjade flygplatsen.

2005 startade NextJet upp flyglinjen. Inte förrän 2011 kom de första fakturorna från kommunen för landningstaxan. NextJet betalade för den tid som avsågs precis då, men bestred betalningsskyldighet för perioden fram till vecka 46 2010.

Frågan gick till tingsrätt. Hagfors kommun menade att det inte fanns något avtal om att NextJet skulle slippa betala avgiften. NextJet hävdade dock att ett muntligt avtal slutits 2005 om att man skulle slippa landningsavgiften mot att ge ett lägre biljettpris – vilket skulle gynna infrastrukturen på orten.

NextJet åberopade i andra hand att om inte avtal kunde styrkas, skulle man ändå slippa betalningsansvar eftersom man med fog kunnat förutsätta att man befriats från betalningsskyldighet genom att kommunen inte skickat en enda faktura på fem år. Kommunen hävdade att detta enbart berodde på kommunens förbiseende.

Tingsrätten fastslog att det låg på NextJet, som hävdade att ett avtal fanns, att bevisa att avtal verkligen hade slutits. Efter ett antal förhör med personer från både kommunen och NextJet fastslog tingsrätten att ett muntligt avtal hade ingåtts 2005.

Därefter uppstod frågan om kommunens företrädare verkligen kunde sluta ett sådant avtal – eller om avtalet skulle ogiltigförklaras. Tingsrätten ansåg att kommunens företrädare inte hade haft mandat att fatta beslut om att befria NextJet från en kommunal taxa – utan att ett sådant beslut ska tas på fullmäktigenivå.

Tingsrätten fann dock att NextJet utgått från att företrädarna kunnat sluta ett sådant avtal – och därför ansågs avtalet giltigt, på grund av NextJets goda tro. Därför avslog tingsrätten kommunens talan om att få ersättning.

Hovrätten ansåg, till skillnad från tingsrätten, att NextJet inte haft skäl nog att anta att företrädarna för kommunen kunnat ingå en sådan typ av avtal. NextJet skulle i vart fall ha undersökt saken närmare och kan därför inte åberopa god tro, anser hovrätten.

Hovrätten finner dock att NextJet ändå kunnat förutsätta att man sluppit betalningsansvar, eftersom kommunen inte skickat några fakturor. Kommunens talan ogillades därför även i hovrätten.

 

Vad innebär detta i praktiken?

  • Muntliga avtal är i grunden lika giltiga som skriftliga avtal. Det innebär att om du ex. har gjort sidoöverenskommelser muntligen jämte ett skriftligt avtal, gäller även de muntliga delarna. Muntliga avtal är dock svårbevisade och det åligger alltid den part som hävdar att ett avtal finns att påvisa avtalet.
  • I processen ovan kom både tingsrätt och hovrätt till samma slutsats, men genom olika grunder. Detta kan tyckas irrelevant för parterna, men är av stor vikt för eventuella överklaganden – och ifall det rör sig om domar från högre instanser är det skälen till domen som grundar prejudikatet, inte utgången i sig.

 

Källa: Nyhetsbyrån Blendow Lexnova

Nils.

Nils Ivars

nils.ivars@alltomjuridik.se