Hovrätten har tillerkänt en pappa ensam vårdnad om sin treåriga dotter som hela sitt liv bott hos sin mamma. En avgörande omständighet var att pappan hade mera traditionella värderingar vad gäller vaccinering och kost. Hovrätten ansåg därför att pappan hade störst förutsättningar att bidra till en trygg och stabil miljö för dottern.

Två föräldrar tvistade angående vårdnaden om sin treåriga dotter. I tingsrätten beslutades det om gemensam vårdnad.

Båda föräldrarna överklagade domen till hovrätten och krävde att få ensam vårdnad. De satte sig även emot den gemensamma vårdnad som tingsrätten ansåg var lämplig. Föräldrarna menade att deras samarbetssvårigheter skulle innebära att en gemensam vårdnad inte skulle gå att genomföra i praktiken.

Pappan anförde även att mamman ska ha varit direkt olämplig som vårdnadshavare med hänsyn till att hon haft ”delvis avvikande åsikter från övriga samhället när det gäller vaccinering, sjukvård, medicinering och mathållning”.

Hovrättens bedömning

Hovrätten anser att mammans alternativa åsikter inte är av det slag att de innebär risk för att barnet far illa och anser därför inte att det gör henne olämplig som vårdnadshavare. Hovrätten konstaterar dock att föräldrarnas samarbetsproblem är så allvarliga att en gemensam vårdnad inte är till barnets bästa. 

Hovrätten noterar att ett fortsatt boende hos mamman hade tillgodosett barnets behov av stabilitet och kontinuitet. Däremot anser man även att en flytt till pappan inte hade varit alltför ingripande eftersom dottern spenderat mycket tid tillsammans med pappan. Domstolen bedömer dessutom att pappans mer ”traditionella värderingar” avseende bland annat kost och vaccinering, ger störst förutsättningar för att bidra till en trygg och stabil miljö för dottern.  Hovrätten ger därför pappan ensam vårdnad.

Vad innebär detta i praktiken?

• I vårdnadstvister anses en gemensam vårdnad oftast vara det som är bäst för barnet då det anses viktigt att båda föräldrar kan vara delaktiga i barnets förhållanden. Om föräldrarna däremot har stora samarbetssvårigheter kan det innebära att en gemensam vårdnad inte är det bästa för barnet.
• När domstolen ska avgöra vilken förälder som ska få den ensamma vårdnaden beaktar man flera faktorer för att avgöra vad som är det bästa för barnet. Man beaktar bland annat barnets behov av att inte ryckas ifrån sin invanda miljö, vilken förälder som bäst kan se till att barnet får komma i kontakt med den andre föräldern samt vad som i övrigt kan bidra till en trygg och stabil uppväxtmiljö.

Foto: Henrik Montgomery / TT

Källa: Nyhetsbyrån Blendow Lexnova

Pinak Chakraborty

pinak.chakraborty@alltomjuridik.se