fbpx
 
2 augusti, 2015

Otydliga villkor tolkas till konsumentens fördel

Enligt gymmet så innebar de två ”gratismånaderna” i avtalet att tiden på ett år förlängdes med två månader. Kunden hade dock en annan tolkning – och får nu rätt hos Allmänna reklamationsnämnden, ARN.

Mannen vände sig ARN och krävde att avtalet mellan honom och gymmet skulle hävas. Han berättade att han i mars 2014 tecknade ett avtal om att träna där. Han hade just då två kvarvarande månader på sitt befintliga abonnemang på ett annat gym.

Oeniga om innehåll
Mannen påstod att han uppgett detta för säljaren som då sagt att han inte skulle behöva betala för de första två månaderna av ett abonnemang som skulle löpa på tolv månader. Avtalet skulle enligt mannen börja löpa från den mars 2014 och gällde en avtalstid på tolv månader.

Gymmet hävdade dock att de första två månaderna var betalningsfria men att det därefter löpte tolv betalningsmånader på abonnemanget. Totalt 14 månader, alltså.

ARN konstaterar att gymmet är näringsidkare och den part som upprättat avtalet som mannen skrivit på. Av avtalet framgår att det varit fråga om tolv betalningsmånader. Längst ner på handlingen anges under ”2 st månader kvar på WC/därav 2 st månader fritt (Tobbe lovat)”.

Får stå för sina otydliga formuleringar
ARN konstaterar att avtalets ordalydelse i viss mån är otydlig. Denna otydlighet får enligt nämnden falla tillbaka på gymmet i egenskap av näringsidkare och den part som formulerat villkoret.

Därför slår ARN fast att avtalet bör tolkas på så sätt att det reglerar en period om tolv månader där de första två månaderna är betalningsfria.

Vad innebär detta i praktiken? 

  • Konsumenter – dvs privatpersoner som handlar med näringsidkare – anses av rättsordningen vara extra skyddsvärda. Dels finns speciallagar för konsumenter, såsom konsumentköplagen och konsumenttjänstlagen. Dels finns vissa tolkningsregler för att skydda konsumenter. En sådan är att otydliga villkor i ett avtal i regel tolkas till förmån för konsumenten. Näringsidkaren får ”skylla sig själv” som inte utformade ett tydligare avtal. Rättsordningen menar att man kan lägga det ansvaret på näringsidkaren, oavsett vem av parterna som i själva verket skrivit avtalet.

 

Foto: Henrik Montgomery/TT

NI_aoj_mini

Nils Ivars/Eva Clasö

nils.ivars@alltomjuridik.se