fbpx
 
5 juni, 2014

"Otrohetskontroll" är inte våldtäkt

”Hoten och den sexuella handlingen har utgjort skilda händelseförlopp”. Det anser Göta hovrätt som därför slår fast att den ”otrohetskontroll” som mannen genomförde på sin flickvän mot hennes vilja inte kan rubriceras som våldtäkt. 

Den 54-årige mannen tig sig nattetid in till sin särbo och hotade henne och anklagade henne för att ha varit otrogen. För att kontrollera detta förde han upp ett finger i hennes underliv och kallade hennes sedan för hora. Därefter misshandlade han henne.

Mannen åtalades vid Växjö tingsrätt för våldtäkt och misshandel. Han erkände ringa misshandel men nekade till att han skulle ha gjort sig skyldig till våldtäkt. Enligt den 54-årige mannen själv misstänkte han hade kvinnan hade varit otrogen eftersom en annan man, enligt honom, hade svarat i hennes telefon. Han försökte förgäves reda ut detta på telefon.

Tingsrätten kom fram till att kvinnans uppgifter var trovärdiga och tillförlitliga och att det var utrett att mannen hade gjort sig skyldig till de påstådda handlingarna.

Eftersom det hade varit fråga om ett kortvarigt handlande och hoten och våldet hade varit av begränsad art dömdes mannen för den mindre allvarliga formen av våldtäkt (enligt 6 kap. 1 § tredje stycket brottsbalken) och för misshandel av normalgraden. Påföljden bestämdes till ett års fängelse och 60 000 kronor i skadestånd till kvinnan.

Rättens ordförande och en nämndeman var skiljaktiga och ansåg att brottet skulle rubriceras som normalgraden av våldtäkt och att mannen därför skulle dömas två års fängelse och 100 000 kronor i skadestånd.

Göta hovrätt konstaterar nu att stora delar av händelseförloppet är ostridigt mellan mannen och kvinnan. Hovrätten skriver dock i sina domskäl att uppgifterna går isär i för åtalet avgörande moment, även om hovrätten, precis som tingsrätten, anser att kvinnans version ska läggas till grund för bedömningen och den så kallade otrohetskontrollen är en sådan sexuell handling som är att jämföra med samlag.

Hovrätten konstaterar dock att ett bifall till åtalet för våldtäkt förutsätter att målsäganden har tvingats att tåla den sexuella handlingen genom de hot som uttalades. Av de uppgifter som målsäganden har lämnat framgår att mannen helt oväntat förde in ett finger i kvinnans underliv när hon böjde sig framåt för att komma åt den filt som hade dragits av henne. Det kan därför inte anses visat att de tidigare uttalade hoten har varit sammankopplade med, eller har bidragit till, att kvinnan tvingats tåla den sexuella handlingen. Hoten och den sexuella handlingen har med denna bedömning utgjort skilda händelseförlopp.

Hovrätten friar därför mannen från åtalet om våldtäkt men fäller honom i stället för olaga hot och sexuellt ofredande till åtta månaders fängelse och 45 000 kronor i skadestånd. En nämndeman är skiljaktig och anser att mannen borde dömas för våldtäkt av ”normalgraden” till två års fängelse.

Vad innebär detta i praktiken?

  • Att agerandet inte publiceras som våldtäkt innebär inte att mannen har ”vunnit” målet. Rubriceringen av ett brott är ofta fråga om små detaljer.

 

Foto: TT

Eva Clasö/Vanja Eriksson

vanja.eriksson@blendow.se