En kvinna som vid återkomsten från sin föräldraledighet fråntogs sina tidigare arbetsuppgifter och sedan sades upp anses ha blivit diskriminerad och missgynnad på grund av sin föräldraledighet. Hon får därför rätt till 150 000 kr i ersättning.
Under tiden som en kvinnlig arbetstagare var föräldraledig övergick möbelföretaget där hon arbetade till en ny arbetsgivare. När kvinnan skulle återvända till arbetet var hon gravid med sitt andra barn, och graviditeten hade medfört vissa komplikationer. Hon blev tillsagd att hon vid återkomsten skulle arbeta på lagret och med städning, istället för som tidigare med försäljning, innan hon hade lärt sig butikens nya sortiment. Bara två veckor senare blev kvinnan uppsagd med hänvisning till arbetsbrist, trots att det fanns en annan arbetstagare med kortare anställningstid som fick stanna kvar.
Kvinnan stämde möbelföretaget och menade att företagets handlande både var diskriminerande och i strid med förbudet mot missgynnande på grund av föräldraledighet.
Enligt möbelföretaget hade den andra arbetstagaren undantagits från turordningsreglerna som annars gäller vid uppsägning eftersom hon var av särskild betydelse för verksamheten. Därför ansåg företaget att uppsägningen av den gravida kvinnan inte var diskriminerande. Dessutom hade omplaceringen enligt företaget gjorts i samråd med kvinnan med hänsyn till hennes arbetsförmåga vid den nya graviditeten.
Tingsrätten konstaterar i sitt avgörande att det är tydligt att den gravida kvinnan har blivit missgynnad, samt att de två arbetstagarna måste anses vara i en jämförbar situation eftersom det inte förelåg några väsentliga skillnader i erfarenhet, utbildning eller andra kvalifikationer.
I både diskriminerings- och föräldraledighetslagarna finns regler om bevislättnad för den som anser sig ha blivit utsatt för diskriminering. Mot bakgrund av dessa regler samt arbetsgivarens uppträdande och det tidsmässigt nära sambandet mellan att företaget fick kunskap om kvinnans graviditet och uppsägningen, finner tingsrätten att det finns anledning att anta att kvinnan har blivit diskriminerad.
Eftersom de två arbetstagarna var i en med varandra jämförbar situation och den gravida kvinnan hade längre anställningstid, menar tingsrätten att möbelföretaget inte lyckats visa att agerandet saknade samband med kvinnans graviditet och föräldraledighet. Påståendet att den andra arbetstagaren skulle ha varit av särskild betydelse för företaget tycks enligt tingsrätten snarast vara en efterhandskonstruktion med syfte att dölja de verkliga orsakerna. Företaget blir därför skyldigt att betala diskrimineringsersättning och skadestånd på 150 000 kr till kvinnan.
__________________________________
Författare: Tobias Adolfsson, Allt om Juridik
Källa: Blendow Lexnova
Foto: Tore Meek / SCANPIX NORGE
