Bakgrund
Ett bolag anlitades för att utföra vissa arbeten på en mans fastighet. När arbetet var klart ansåg mannen att hans mur lutade, att problem med sprickor och lösa stenar hade uppkommit i hans trappa och att markarbetena som utförts hade försämrat markens dräneringsförmåga. Mannen väckte talan mot bolaget och yrkade ersättning med cirka 800 000 kr för felen.
Bolaget gick med på att betala 20 000 kr för felen i trappan och garageisoleringen, men bestred mannens talan i övrigt.
Mannen fick rätt om felen enligt tingsrätten
Tingsrätten ansåg att det förelåg fel i arbetet eftersom mannen hade visat att muren lutade, att det hade lossnat stenar från trappan och att fukt trängt in i garaget. Tingsrätten bedömde därför att mannen skulle ersättas med 150 000 för felen.
Eftersom mannen endast haft framgång med en liten del av sin talan förpliktades han att ersätta bolaget med en stor del av rättegångskostnaderna, närmare bestämt 250 000 kr.
Hovrätten ansåg att det inte var visat vad som orsakade felen
Hovrätten konstaterade att det visserligen var bevisat att muren inte lutade innan, att den lutar nu och att detta behöver åtgärdas. Däremot ansåg hovrätten att mannen inte hade visat vad som orsakade murens lutning, och att det därmed inte var klargjort att det var arbetets utförande som hade lett till de uppkomna felen i fastigheten.
Hovrätten beslutade att bolaget endast skulle behöva betala det medgivna beloppet om 20 000 kronor till mannen. Med anledning av detta förpliktades mannen att betala bolagets samtliga rättegångskostnader, ett belopp som uppgick till cirka 550 000 kronor.
Mannen överklagade till Högsta domstolen, men eftersom domstolen beslutade att inte meddela prövningstillstånd står Hovrättens dom fast.
Visste du att?
- Huvudregeln i tvistemål är att den förlorande parten får betala den vinnande partens rättegångskostnader
- En part kan förpliktas att betala den andra partens rättegångskostnader även om den vunnit till viss del
__________________________________
Författare: Hannah Renström, Allt om Juridik
Källa: Blendow Lexnova
Beslut: Högsta domstolen T 1393-19
Foto: Anders Wiklund / TT