Malmö stad beslutade 2007 att anlägga ett naturreservat vid Bunkeflo strandängar. Detta innebar att en markägare fick nio hektar av sin mark exproprierad av staten såtillvida att den förlorade i princip allt ekonomiskt värde.

Igår, 8 juni, meddelade Högsta domstolen ett nytt avgörande som kan tänkas medföra ett stärkt skydd för fastighetsägare. Mårten Schultz, välkänd juridikexpert och professor i civilrätt, twittrar exempelvis att domen kan vara ”intressant för äganderättsvänner.”

Enligt miljöbalken har en markägare rätt till ersättning om en exproprieringsåtgärd leder till att ”pågående markanvändning” försvåras för markägaren.

Detta innebär att sådan användning som marken dittills använts till ska omfattas, men inte framtida outvecklade idéer. Du kan exempelvis inte hävda att du tänkt anlägga ett hotell på din mark och kräva ersättning därefter om du dittills bara nyttjat marken för jordbruk.

Den aktuella marken var av jordbrukskaraktär, men hade legat i träda sedan 1970-talet och att det därför hade vuxit upp buskar och träd på den aktuella marken.

Kunde då markägaren erhålla ersättning för begränsning i ”pågående markanvändning”, när marken inte utnyttjats för jordbruk på 40 år? Det var frågan HD hade att besvara.

HD uttalar att ”Ytterst får gränsen mellan pågående och ändrad markanvändning göras genom en bedömning av samtliga omständigheter i det särskilda fallet och vad som allmänt sett framstår som samma eller en annan verksamhet.”

HD konstaterar att marken mycket riktigt inte använts till jordbruk på mycket lång tid och finner att den pågående användningen inte kan betecknas som jordbruksverksamhet.

HD ger ändå ersättning

Trots att HD inte anser att den nuvarande användningen kan ge rätt till ersättning för förlorad jordbruksmark väljer HD att döma ut sådan ersättning. Varför då?

• HD skriver: ”Den aktuella marken har dock tidigare använts för jordbruk, och det är möjligt att genom olika åtgärder använda områdena för åkerbruk respektive som betesmark.” HD betonar också att det inte hade krävts något tillstånd för att återuppta jordbruksverksamheten.
• HD grundar dessutom sitt val att döma ut ersättning på de grundlagsfästa rättigheterna i regeringsformen, som anger att var och en har rätt till egendomsskydd – vilket i förlängningen innebär en rätt till ersättning för det fall staten väljer att inskränka ägarens möjlighet att disponera egendomen eller tar egendomen i anspråk.
• Europakonventionen kräver att alla inskränkningar i någons äganderätt måste göras med legitima och demokratiska syften och dessutom vara proportionerliga (den s.k. proportionalitetsprincipen). I ljuset av detta menar HD att ”Miljöbalkens regler ska tolkas och tillämpas i linje med vad som följer av regeringsformens bestämmelser om ersättning vid rådighetsinskränkningar och av Europakonventionen.”

Det nya prejudikatet belyser hur de svenska lagarna påverkas av Europarätten. I det här fallet medförde detta att miljöbalkens regler tillämpas på en situation som kanske egentligen ligger utanför det ursprungliga tilltänkta tillämpningsområdet.

Foto: Mike Hutmacher/TT

Nils Ivars

nils.ivars@alltomjuridik.se