Ny dom: Kamera på drönare kräver tillstånd

Det har blivit alltmer populärt att använda drönare, och många affärsrörelser – till exempel mäklarfirmor – använder bilder tagna av just sådana. Nu kan det dock bli svårare att göra det. Enligt en ny dom från Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, är kameror på drönare att likställa som övervakningskameror. Det innebär att man måste söka tillstånd om kameraövervakning från länsstyrelsen för att få flyga en drönare.

En man som arbetar med att ta bilder på olika byggnader till sina kunder använder i sitt jobb en drönare som han fäster en kamera på, för att sedan ta foton från luften. Kameran styrs från marken via en videolänk mellan kameran och en surfplatta, där mannen kan se det som kameran ser. Mannens kunder ville inte att det skulle vara personer med på bilderna, och han var därför noga med att inte få med några.

Han ansökte om tillstånd hos länsstyrelsen för att få bedriva kameraövervakning med drönaren. Länsstyrelsen avslog dock ansökan med motiveringen att mannens behov av kameraövervakningen inte vägde tyngre än integritetsintresset hos personer som kanske hamnade på bild, trots att de inte var medvetna om det. Den bedömningen gjordes alltså trots att mannen var noga med att inte få med några personer på fotona.

Mannen överklagade beslutet, och efter några turer hamnade frågan på Högsta förvaltningsdomstolens bord, nu med Datainspektionen som motpart. Datainspektionen är en myndighet med arbetar med integritetsskydd.

Frågan HFD hade att pröva var om en kamera som är monterad på en drönare kan anses vara en övervakningskamera i lagens mening, eftersom det är då det krävs tillstånd för att fota med den.

I en sådan bedömning måste domstolen göra en tolkning av lagtexten – ord för ord. Vi ger här en kort sammanfattning av hur domstolen gjorde denna prövning.

Definitionen av en övervakningskamera är att en kamera är en övervakningskamera om den är uppsatt så att den, utan att manövrerats på platsen, kan användas för personövervakning. Med detta som utgångspunkt gick domstolen vidare och prövade varje enskilt så kallt “rekvisit” för sig, för att se om en kamera monterad på en drönare uppfyllde dessa.

Första frågan blev alltså om en kamera som är monterad på en drönare kunde anses var “uppsatt“. Domstolen menar här att det vanligen handlar om kameror som är permanent fästa någonstans, till exempel på en stolpe eller ett tak. Det är dock inte helt nödvändigt att kameran är fäst på detta sätt.

Domstolen menar att kameror som är fästa på rörliga objekt skulle kunna passa in i definitionen, oavsett om de monteras bort efter varje flygning, som i fallet med drönare. Detta eftersom den monteras på samma ställe varje gång, och därmed får den en sorts varaktighet som skulle passa in i uppsatt-rekvisitet.

Nästa fråga domstolen prövade var om kameran kan användas utan att manövreras på platsen. En övervakningskamera är typiskt sätt kopplad till en dator som befinner sig på ett kontor, medan en handhållen kamera sköts just från handen, och kan därför inte klassas som en övervakningskamera.

I det här fallet skickar kameran bilder via en videolänk till den som styr drönaren, som då ser dem på en surfplatta. Domstolen menar att det alltså är klart att hanteringen av kameran sker från en annan plats än den kameran befinner sig på.

Sista frågan domstolen hade att pröva är om kameran är uppsatt så att den kan användas för personövervakning. När en sådan bedömning görs tas ingen hänsyn till syftet med användningen av kameran, utan det man fäster vikt vid är om kameran faktiskt kan användas till övervakning. Med personövervakning menas att det måste gå att identifiera enskilda personer.

Mannen hade i det här fallet – på grund av Transportstyrelsens föreskrifter – hållit ett säkerhetsavstånd på minst 50 meter mellan drönaren och närmaste person. I och med det avståndet kunde inte enskilda personer identifieras, hävdade mannen.

Domstolen anser dock att detta inte spelar någon roll. Kan utrustningen användas till identifiering så passar det in i beskrivningen av rekvisitet “uppsatt”. Eftersom det handlade om en kamera som var uppsatt på ett rörligt föremål kan den användas till identifiering, konstaterar domstolen.

Eftersom en kamera monterad på en drönare uppfyller alla rekvisit för övervakningskamera innebär detta att bestämmelserna om kameraövervakning blir uppfyllda, vilket gör att man måste ha tillstånd från länsstyrelsen för att få använda en sådan kamera på sin drönare. Vid en sådan tillståndsprövning kommer behovet av flygningen och fotograferingen i samband med denna ställas mot integritetsintresset hos en person som kan fångas på bild av kameran.

HFD återförvisar nu målet till förvaltningsrätten, som ska besluta om mannen får tillstånd att flyga eller inte. HFD har alltså bara uttalat sig om drönaren är tillståndspliktig, inte tagit ställning i det enskilda fallet.

Vad innebär detta i praktiken?

  • Att fästa en kamera på en drönare och använda denna för inspelning kan nu alltså kräva tillstånd från länsstyrelsen. Kontakta din länsstyrelse för mer information.

 

Foto:  Jeff Chiu

ES_130x87

Ellen Sjöberg

ellen.sjoberg@alltomjuridik.se

Dela

Certifierad E-handel
Allt om Juridiks webbplats är en Certifierad E-handel, vilket innebär att du kan handla tryggt hos oss med ett köpskydd om något skulle bli fel.
© 2024 Allt Om Juridik. All rights reserved.

Bli gratismedlem!

Registrera dig och få tillgång till avtalsmallar och nyhetsbrev.
1
Kontaktuppgifter
2
Företagsuppgifter
3
Lösenord
Samtycke*

Logga in

Bli gratismedlem!

Registrera dig och få tillgång till avtalsmallar, webbinarium
och nyhetsbrev.
1
Kontaktuppgifter
2
Lösenord
Samtycke*