Paret reste utomlands med sina barn och lämnade kvar barnen hos släktingar när de själva reste tillbaka till Sverige. Sedan paret skiljt sig så har mannen inte medverkat till att få hem barnen till Sverige. Nu dömer hovrätten honom till ett år och nio månaders fängelse för grov egenmäktighet med barn.
Två makar, som tillsammans hade fyra barn, flyttade från Libanon till Sverige år 2005. I mars år 2012 reste mannen tillbaka till Libanon och under hans vistelse där inledde kvinnan en relation med en annan man i Sverige.
Sedan mannen återvänt till Sverige ansökte makarna i juni 2012 om äktenskapsskillnad. I juli samma år reste de tillsammans med barnen till Libanon. I september 2012 återvände de till Sverige utan barnen – och kort därpå gjorde de sig skyldiga till grov misshandel av kvinnans älskare. Mannen dömdes till följd av detta till två år och sex månaders fängelse men frigavs villkorligt i maj 2014. Kvinnan dömdes till ett år och tre månaders fängelse.
Tingsrätten dömde till äktenskapsskillnad mellan parterna i mars 2013.
Den 10 juli 2013 meddelade tingsrätten ett interimistiskt beslut där kvinnan tillerkändes ensam vårdnad om barnen. Eftersom mannen, trots beslutet, inte vidtog några åtgärder för att se till att barnen som bodde hos hans syster kom hem från Libanon så åtalades han för grov egenmäktighet med barn.
Mannen förnekade brott och invände bland annat att han först i maj 2014 hade fått kännedom om tingsrättens beslut.
Mot bakgrund av bland annat att mannen överklagat beslutet kom Örebro tingsrätt fram till att han under alla förhållanden känt till innehållet i detta senast vid tidpunkten för överklagandet, den 31 juli 2013. Tingsrätten konstaterade också att kvinnan inte haft möjlighet att på egen hand föra hem barnen till Sverige utan att mannens medverkan varit en förutsättning för att barnen skulle kunna återförenas med henne.
Mannen dömdes därför för egenmäktighet med barn som – med hänsyn till att barnen varit skilda från sin mamma under åtminstone nio månaders tid och att de under denna tid tvingats leva med för dem i det närmaste okända personer – bedömdes som grov.
Påföljden bestämdes till ett år och nio månaders fängelse. Mannen skulle dessutom betala totalt cirka 120 000 kronor i skadestånd till barnen och deras mamma.
Svea hovrätt gör nu samma bedömning som tingsrätten när det gäller skuld, rubricering och påföljd. Hovrätten ogillar dock kvinnans skadeståndstalan med beaktande av att utredningen om det lidande som hon har orsakats genom brottet begränsar sig till hennes egna knapphändiga uppgifter. Hovrätten kommer därför fram till att det inte är bevisat att kvinnan har rätt till ersättning.
Vad innebär detta i praktiken?
Foto: TT
Eva Clasö/Vanja Eriksson
