En gren hängde ned över en cykelväg som kommunen hade ansvar för. Cyklisten skadade sig, men får inget skadestånd.

En nu snart 70-årig man var i juni 2012 på middag hos en bekant och drack under denna vin till maten. Efter middagen cyklade mannen hem via en cykelbana vars skötsel kommunen ansvarade för. Cykelbanan var kantad av en björkallé och på ett ställe hängde en kvist ned.

Mannen har gjort gällande att han till följd av denna kvist föll av cykeln och ådrog sig skador bland annat i ansiktet och nacken. Mannen har nu väckt talan och yrkat skadestånd på 50 000 kronor från kommunen för bristande skötsel av cykelbanan. Kommunen har bestridit detta.

Tingsrätten uttalar att allén ger ett lummigt men välskött intryck samt att det är klarlagt att en tunnare kvist på en höjd omkring två meter ovanför marken har hängt ned på cykelbanan, en kvist som inte utan vidare gått att upptäcka.

Tingsrätten finner att det inte är uteslutet att kvisten har orsakat mannens skador – men risken för att kvisten faktiskt skulle leda till olyckor har enligt tingsrätten varit tämligen begränsad. Kommunen har därför inte agerat på ett sätt som bör medföra skadeståndsansvar. Tingsrätten konstaterar bland annat att kommunen har uppgett att det inte har inkommit några hindersanmälningar överhuvudtaget avseende platsen på ett antal år. Mot denna bakgrund ogillar tingsrätten käromålet.

Mannen tvingas istället att betala kommunens rättegångskostnader med 60 000 kronor.

Vad innebär detta i praktiken?

• I skadeståndsmål räcker som huvudregel inte det faktum att A orsakat B skada. Skadan måste ha uppkommit på ett sådant sätt att A bör anses oaktsam/försumlig (detta kallas inom juridiken för culpa). Vidare måste skadan ha uppkommit på ett sätt som rimligen kan härledas till A:s försumliga agerande (detta kallas adekvat kausalitet).