En idag 60-årig lärare tog till våld mot en elev – men frias helt. Anledningen till detta är att läraren trodde att hon var i en nödsituation.
Eleven hade med sin en tomhylsa i skolkorridoren. Läraren försökte då ta ifrån eleven hylsan, först genom att uppmana honom att lämna ifrån sig den, därefter genom att trycka ner honom mot golvet och försöka bända upp hans fingrar. När hon inte lyckades öppna handen slog hon eleven på armen.
Läraren anmäldes för misshandel. Hon medgav hela gärningen, men hävdade att hon agerat i så kallat putativt nöd.
Det innebär följande: I nödsituationer är vissa typer av gärningar tillåtna, som annars är förbjudna. Det är alltså inte skadegörelse att slå sönder en fönsterruta för att rädda någon från en brinnande bil, eftersom det rör sig om en nödsituation.
Det finns också situationer där gärningsmannen tror att hen befinner sig i nöd, men att det i själva verket inte alls är någon nödsituation. Ett klassiskt exempel är en bombatrapp. Någon reell fara finns inte, men omgivningen kan uppfatta situationen som livsfarlig.
I det aktuella fallet trodde läraren att tomhylsan var en skarpladdad patron som var farlig för allas säkerhet. Hon invände därför mot åtalet och menade att hon skulle frias med stöd av ovanstående.
Tingsrätten anförde att lärarens invändning inte var motbevisad men att våldet hon hade använt sig av var för långtgående för att vara befogat. Därför dömdes hon för ringa misshandel.
Hovrätten friar
Hovrätten för Övre Norrland river nu upp domen och friar läraren helt. Hovrätten menar att intresset av att förhindra en allvarlig olycka med en skarpladdad patron får anses väga tyngre än lidandet eleven har orsakats av lärarens ingripande.
Domstolen betonar också att 60-åringen i egenskap av lärare genom sin tillsynsplikt har en skyldighet att ingripa för att förhindra att elever skadar sig själv eller andra. Därför får hon mer än någon annan anses ha haft ett visst krav på sig att agera i den uppkomna situationen.
Att det i verkligheten inte förelegat någon nödsituation förändrar alltså inte den saken.
Vidare menar rätten att lärarens agerande snarast talar för att hon har försökt avväga situationen och pröva olika sätt att få eleven att ge med sig. Det allvarligaste våldet i form av ett slag har hon tillgripit först i sista hand. Därför menar domstolen att våldet har varit behövligt och inte kan bedömas som oförsvarligt och friar läraren helt.
Vad innebär detta i praktiken?
Källa: Nyhetsbyrån Blendow Lexnova
Foto: Pontus Lundahl/TT
Nils Ivars
nils.ivars@alltomjuridik.se
