fbpx
 
12 juni, 2015

Kvinna smittade sin sambo med HIV – döms trots mannens samtycke

En 50-årig kvinna från Täby dömdes för vållande till sjukdom, grovt brott. Detta eftersom hon smittat sin sambo med HIV. Kvinnan dömdes i hovrätten trots att mannen varit medveten om hennes sjukdom och frivilligt haft oskyddat sex med henne.

Den 50-åriga kvinnan lärde känna mannen och de inledde en relation. Kort därefter följde förlovning och giftermål. Sedan mannen testat hiv-positivt åtalades kvinnan för att under tiden de var sambo ha smittat honom med den allvarliga sjukdomen genom att ha oskyddat samlag med honom trots att hon visste om risken.

Enligt mannen hade inte kvinnan berättat om sin sjukdom förrän efter januari 2007 då han hade fatt ett positivt hiv-besked. Då berättade hon för honom att hon hade testat positivt för hiv under tidigt 90-tal, men att hon därefter fatt behandling under två år och sedan lämnat negativa provresultat.

Kvinnan hävdade i tingsrätten att hon inte ville ha sex, men att mannen insisterade. Dessutom ska mannen ha velat ha oskyddat sex för att hon skulle kunna bli gravid – så att han skulle få stanna i Sverige. Kvinnan menar också att hon berättat för sambon att hon var hiv-positiv.

Mannen hade hiv-testat sig i november 2006 och fått ett negativt resultat – men sedan testat positivt i december samma år. Tingsrätten konstaterar att det är säkerställt att mannen fått sin hiv-smitta av sin sambo, kvinnan.

Eftersom inte åklagaren inte hävdat att kvinnan uppsåtligen smittat sin sambo – alltså att hon varken haft avsikt att smitta mannen eller varit likgiltig för att så skulle kunna ske – kunde inte kvinnan dömas för ett uppsåtsbrott.

Rätten finner däremot att kvinnan varit oaktsam, eftersom hon varit medveten om sin sjukdom, men ändå haft oskyddat sex med sin sambo. Tingsrätten anser att hon dessutom varit grovt oaktsam, på grund av sjukdomens allvarliga karaktär och det faktum att hon medvetet förtigit sin hiv-smitta för sin sambo.

Fanns samtycke?

I rätten menade försvaret att sambon samtyckt till gärningen – såtillvida att han medvetet accepterat risken att bli smittad, genom att bli ha oskyddat sex med 50-åringen.

Kvinnan menar att hon berättat för mannen om sin hiv-smitta. Mannen å andra sidan menar att kvinnan förvisso berättat att hon varit hiv-positiv, men att hon efter behandling haft bra värden och att hon inte längre var smittsam.

Tingsrätten valde att tro på kvinnan. Det faktum att mannen flertalet gånger under hösten gått och hiv-testat sig talar för att mannen varit medveten om risken, menar tingsrätten. Tingsrätten menar att mannen kan ha haft ”skäl” att ta risken att bli hiv-smittad, i hopp om att göra kvinnan gravid och därmed få stanna i Sverige.

Tingsrätten friar därför kvinnan – eftersom mannen samtyckt till risken att bli hivsmittad – och kvinnan ska därför hållas fri från ansvar.

Hovrätten dömer – trots samtycke

När domen överklagades till hovrätten fick samtyckesfrågan än större betydelse. Hovrätten gjorde samma bedömning som tingsrätten i att ett samtycke mycket riktigt funnits.

Hovrätten gör dock en annan värdering av samtycket än tingsrätten. Hovrätten menar att HD tidigare fastslagit att ett samtycke inte har ansvarsbefriande verkan i sådana situationer som exempelvis överföring av hiv-smitta.

Giltigt samtycke fanns. Ändå dömdes kvinnan till villkorlig fängelsedom och stora skadestånd till mannen.

Nu har HD beslutat att inte ta upp ärendet och domen står alltså fast.

Allt om Juridik förklarar:

Hur menar då hovrätten? Varför gällde inte samtycket? Jo, för vissa brott kan samtycke ha ansvarsbefriande verkan. Ett klassiskt exempel är att en patient samtycker till att en plastikkirurg skär i patientens kroppsdelar. Hade inte samtycke funnits hade det rent objektivt rört sig om en synnerligen grov misshandel, men tack vare samtycket föreligger inget brott alls.

Rättsordningen menar dock att vid vissa brott kan gärningsmannen inte bli ansvarsbefriad även om ett giltigt samtycke lämnats. Det kanske tydligaste exemplet är assisterat självmord – att om någon ber om att bli dödad och innerligt önskar att livet ska ta slut. I ett sådant läge gäller inte samtycket ansvarsbefriande, utan fällande dom lär följa för mord eller dråp.

Mellan dessa ytterligheter finns en rad brott där rättsordningen gjort olika avvägningar. Samtycke kan verka ansvarsbefriande till ringa misshandel, men inte till grov misshandel, exempelvis.

Hovrätten dömde i det aktuella fallet, trots samtycket – alltså mannens insikt om kvinnans hiv-smitta och accepten av risken för att smittas – eftersom HD uttalat att ett samtycke inte gäller ansvarsbefriande i sådana lägen. Det är alltså ett brott, oavsett samtycke. Däremot kan samtycket beaktas när påföljden ska bestämmas – och verka som en förmildrande omständighet som tar ner påföljden.

 

Foto: Karin Malmhav/SvD/TT

NI_aoj_mini

Nils Ivars

nils.ivars@alltomjuridik.se