Att montera en kamera på en drönare, eller quadrocopter, har blivit populärt under de senaste åren. Nu ska Högsta förvaltningsdomstolen pröva om kameraövervakning med en sådan drönare kräver tillstånd från myndigheterna.
När personer som vill genomföra kameraövervakning med en fjärrstyrd drönare måste man söka tillstånd. Eller måste man verkligen det?
Det började med att Länsstyrelsen i Östergötland avslog en mans ansökan om tillstånd till kameraövervakning med sin quadrocopter.
Rättsliga prövningar
Mannen överklagade Länsstyrelsens beslut och argumenterade inför Förvaltningsrätten i Linköping att hans kameraövervakning inte skulle omfattas av tillståndskravet så länge farkosten manövrerades inom synhåll. Enligt mannen skulle han inte ens ha behövt söka tillstånd, vilket per automatik innebär att Länsstyrelsen inte ska kunna förbjuda honom från att använda drönaren. Mannen menade att Länsstyrelsen hade gett honom felaktig information – och han krävde tillbaka ansökningsavgiften för tillståndsprövningen.
Förvaltningsrätten i Linköping ansåg inte att reglerna i kameraövervakningslagen gjorde att mannen skulle vara tillståndspliktig för användandet av sin drönare. Kammarrätten gjorde en annan juridisk bedömning och ansåg istället att förutsättningarna för tillståndsplikt var uppfyllda. Nu har Högsta förvaltningsdomstolen meddelat prövningstillstånd och ska alltså reda ut hur det egentligen förhåller sig.
Vad säger kameraövervakningslagen?
Kamerövervakningslagen reglerar dessa frågor (läs lagen här).
Frågan är alltså om en sådan kameramonterad drönare som mannen hade dels anses utgöra en sådan utrustning som omfattas av lagen – och i så fall om den omfattas av tillståndsplikten eller om den är undantagen.
Av lagen omfattas dels ”övervakningskameror” och dels ”övrig kamerautrustning”. I lagen definieras övervakningskameror som ”TV-kameror, andra optisk-elektroniska instrument och därmed jämförbara utrustningar som är uppsatta så att de, utan att manövreras på platsen, kan användas för personövervakning samt separata tekniska anordningar för avlyssning eller upptagning av ljud vilka i samband med användning av sådan utrustning används för personövervakning. Övrig övervakningsutrustning.Övrig kamerautrustning anses vara ”separata tekniska anordningar för att behandla upptaget bild- och ljudmaterial.”
För att lagen ska gälla krävs också att kameran ska vara ”uppsatt”. En fråga som domstolarna varit oense om i det här målet är just hur detta begrepp ska tolkas. Kan en kamera anses uppsatt på så sätt som lagen menar när den är fäst på en rörlig drönare?
Lagen gäller inte heller om kameraövervakningen sker på en plats där
allmänheten inte har tillträde, förutsatt att övervakningen bedrivs av
en fysisk person som gör övervakningen i ett privat syfte, utan vinstintresse eller liknande. Detta har också varit en fråga som domstolarna fått utreda – det vill säga om mannens övervakning skulle ske på ett sådant sätt att platser där allmänheten hade tillträde skulle övervakas, eller om övervakningen skulle vara av helt privat karaktär.
Det finns också en rad andra regler och undantag som kan aktualiseras i kameraövervakningslagen.
Dessa frågor kommer troligen besvaras när Högsta förvaltningsdomstolen meddelar sitt beslut och skapar ett prejudikat kring tillståndsprövningen för kameraförsedda drönare.
Vad innebär detta i praktiken?
Foto: Ng Han Guan/TT
Nils Ivars / Eva Clasö, Lexnova
nils.ivars@alltomjuridik.se
