fbpx
 
19 september, 2014

Konflikten sliter sonen i stycken

Konflikten är ”anmärkningsvärd” men ingen av föräldrarna framstår som mer lämplig än den andra. Tingsrätten ansåg att deras son skulle bo hos mamman eftersom han bott där sedan separationen, men hovrätten har nu flyttat över sonens boende till pappan. Beslutet motiveras av att pappan, till skillnad från mamman, verkar vilja lösa konflikten.

Sedan paret hade separerat stämde den åttaårige pojkens pappa mamman vid Hudiksvalls tingsrätt och begärde att sonen skulle ha sitt stadigvarande boende hos honom. Mamman, å sin sida, begärde att sonen i stället skulle bo hos henne.

Av socialtjänstens utredning framgår att sonen mår dåligt av föräldrarnas konflikt men att utredarna ”utifrån den rådande situationen inte kan ge något förslag till beslut”.

Av tingsrättens dom framgår bland annat att parterna är oense om i stort sett allting. Båda parter har sagt att de förstår att deras son far illa av deras konflikt och berättat att sonens nuvarande lärare sagt till dem att de ’sliter honom i stycken’.

Tingsrätten anser att båda föräldrarna genom sitt agerande uppvisat stora brister i sitt föräldraskap, men konstaterar att båda föräldrarna får anses vara lika lämpliga som boendeföräldrar. Eftersom sonen till övervägande del tidigare hade varit bosatt med mamman – och eftersom det med hänsyn till betydelsen av kontinuitet för ett barn kunde antas att det var till sonens bästa att han fortsatte att bo med henne – så beslutade dock tingsrätten att sonen även fortsättningsvis skulle ha sitt stadigvarande boende hos mamman.

Hovrätten för Nedre Norrland river nu upp tingsrättens dom. Hovrätten anser att behovet av kontinuitet inte har avgörande betydelse i detta fall eftersom sonen har haft ett så omfattande umgänge med pappan. Av avgörande betydelse för sonens bästa är i stället ett fungerande samarbete mellan föräldrarna, vilket skulle förbättra sonens mående, enligt hovrätten.

Hovrätten framför att pappan visar en vilja att försöka få till stånd ett samarbete och att han även har ställt sig positiv till stödinsatser kring detta. Mamman har däremot inte visat någon större vilja att förbättra samarbetet och hon har också motsatt sig insatser på detta område.”

Hovrätten anser därför att möjligheterna till ett förbättrat samarbete mellan föräldrarna är större om sonen bor hos pappan och därför ska sonen ha sitt stadigvarande boende hos honom.

Vad innebär detta i praktiken?

  • Rätten kan döma till gemensam vårdnad mot en förälders nekande, men inte om båda nekar. När det gäller frågor som rör barn ska principen om barnets bästa alltid vara vägledande – vilket innebär att förälderns rätt till umgänge med sitt barn hamnar i andra hand. Vad barnets bästa egentligen är beror på omständigheter i det unika fallet.

 

Foto: TT

Karin Hassel/Vanja Eriksson

vanja.eriksson@blendow.se