En 26-årig man som arbetat som danslärare i Stockholm åtalades och dömdes i Solna tingsrätt bland annat för flera barnvåldtäkter och för sexuellt ofredande avseende två flickor som han undervisat i dans. Den yngsta av flickorna var endast tolv år och när det gällde henne dömdes han för fyra fall av våldtäkt mot barn och ett fall av sexuellt ofredande.

Inte barnvåldtäkt utan sexuellt utnyttjande

Tingsrätten konstaterade att det stod klart att mannen även haft samlag med den äldre av flickorna, som vid tiden för samlagen varit 14 år och ett halvt år gammal. Samlagen hade enligt flickan själv varit frivilliga. Tingsrätten ansåg med beaktande att samlagen varit frivilliga att gärningarna inte skulle rubriceras som våldtäkt utan som sexuellt utnyttjande av barn. Domstolen framhöll också att om samlagen hade genomförts ett halvår senare hade de varit straffria då flickan skulle ha fyllt 15 år. Straffet bestämdes till fängelse i fyra år.

Ingen “egentlig” kärleksrelation

Domen överklagades till Svea hovrätt som är djupt oenig i frågan om hur gärningarna mot den äldre flickan ska rubriceras. Hovrätten pekar på att flickan frivilligt har haft samlag med mannen och att det inte är visat att någon av dem varit mer ”drivande” än den andre.

Domstolen konstaterar samtidigt att flickan börjat dansa för mannen redan n är hon var 10-11 år och att hon berättat att han ”varit som en pappa eller bror för henne”. Enligt domstolens bedömning tycks det inte ha varit någon egentlig kärleksrelation. Enligt hovrätten är det ”tydligt att relationen haft inslag av utnyttjande och beroende”.

Trots detta fastställer hovrätten tingsrättens dom och ändrar alltså inte brottsrubriceringen. Hovrätten pekar främst på att flickan varit nära åldern för sexuellt självbestämmande.

Två nämndemän anser dock att gärningarna mot 14-åringen borde rubriceras som våldtäkt mot barn – framför allt med hänsyn till den förtroendeställning som mannen har haft i förhållande till flickan. De anser därför att straffet borde skärpas.