Den i media omtalade domen där en misshandel ansågs lindrigare därför att gärningsmannen blivit provocerad av att hans hustru varit otrogen har vållat stor debatt. Men vad hände egentligen i fallet? Vad sa domstolen? Allt om Juridik ger dig en pedagogisk, djup analys.
De senaste veckorna har det i media och på internet varit stor läsarstorm kring en misshandelsdom från Vänersborgs tingsrätt. SVT skrev exempelvis:
”En polisman fick reda på att hustrun varit otrogen. När han ringer upp älskaren kommer hustrun hem och försöker få honom att avsluta samtalet. Då slår han henne på högra överarmen. Polismannen döms för ringa misshandel – eftersom att hustruns otrohet provocerat mannen. Han får dessutom behålla jobbet.”
Men vad var det egentligen som hände? Och vad säger lagen egentligen om provokation?
Allt om Juridik ger din en pedagogisk förklaring av domen, på ”vanlig” svenska.
Åklagarens och försvarets inställning
Åklagaren yrkade att mannen skulle dömas för misshandel jämlikt 3 kap 5 § brottsbalken.
Åklagaren måste också lämna en gärningsbeskrivning, som i korthet beskriver vad som hänt och som därmed uppfyller kraven för det yrkade brottet. Det är endast gärningsbeskrivningen som domstolen sedan jämför mot. Har åklagaren lyckats bevisa sin gärningsbeskrivning? Då fäller domstolen. Har åklagaren inte lyckats bevisa alla delar av gärningsbeskrivningen friar domstolen.
På så vis är det för åklagaren viktigt att vara mycket noggrann i gärningsbeskrivningen. Skulle det anges någon felaktig omständighet eller finnas en klantig formulering kan det leda till att domstolen måste frikänna, trots att det egentligen hade kunnat bli en fällande dom.
I gärningsbeskrivningen angav åklagaren att mannen utdelat slag mot sin fru, varav ett slag var med knuten hand och träffade hustrun på överkroppen. Hon fick smärta och blåmärke.
Försvaret förnekade gärningen.
Vad utredningen visade
Mannen är polisman. Han bodde vid tidpunkten för det eventuella brottet med sin fru och sina två barn (10 och 12 år) i Trollhättan. Någon dag innan händelsen hade mannen fått veta att hans fru varit otrogen och inlett en relation med barnens judotränare.
Mannen blev bestört och efter ”några dygn med sömnlöshet” ringde han upp judotränaren för att tala ut. Under samtalet kom hustrun hem och skrek och försökte förmå sin man att lägga på.
Mannen skrek på sin hustru och gick emot henne. I detta läge började hustrun att filma med sin mobiltelefon. I slutet av filmen hörs ”ljud som kan förknippas med våldsutövning” och hustrun hade efter händelsen ett relativt stort blåmärke på överarmen. Hon gjorde en polisanmälan dagen därpå.
I de efterföljande polisförhören medgav kvinnan att hon gått fram till sin man och dragit honom i tröjan. Hon uppgav i senare förhör att den första knuffen inte träffat henne och att knytnävsslaget bara var en avvärjningsmanöver från mannen eftersom hon tagit tag i hans tröja.
Under huvudförhandlingen uppgav mannen att han inte utdelat några slag. Kvinnan menade nu också att så var fallet. Hon förklarade blåmärket med att hon ramlat av ”avvärjningsmanövern” eftersom hon haft högklackade skor och slagit i överarmen mot ett bord.
Kvinnan förklarade att anledningen till att hon ändrat sin berättelse var att hon var hårt styrd av judotränaren, som hon nu avslutat relationen med. Hon uppgav att hon nu ville berätta vad som verkligen inträffade.
Ett vittne i rättegången, grannen, hade hört mannen och kvinnan bråka högljutt med varandra och hört höga skrik från kvinnan. Hon hörde att kvinnan ringde någon och berättade att hon blivit slagen. Vittnet hade sedan träffat kvinnan, som då berättat att hennes man hade slagit henne och slängt henne i väggen.
Tingsrättens bedömning av vad som hänt
Tingsrätten anser att det är helt klarlagt att mannen slagit kvinnan med knuten näve och att den angivna skadan uppkommit. Domstolen anser att kvinnans nya uppgifter i rättegången ger sken av ett ”tillrättalagt intryck”. Istället menar domstolen att kvinnans ursprungliga berättelse stämmer överens med vittnesmålet, med de konstaterade skadorna samt med hennes egen filmsekvens.
Tingsrätten väljer därför att bortse från kvinnans nya uppgifter och istället utgå från hennes tidigare polisförhör.
Tingsrätten anser däremot inte att det är helt bevisat att ”den första knuffen”, om den över huvud taget träffat kvinnan, verkligen gett någon skada eller smärta.
Därför anser tingsrätten bara att mannen ska dömas för knytnävsslaget.
Hur grovt brottet var
Tingsrätten konstaterar att misshandel med knytnävsslag i praxis i regel bedöms som normalgraden av misshandel, särskilt om våldet utövas mot en närstående person i hemmet.
Däremot kan en sådan misshandel istället klassas som ringa misshandel om gärningsmannen utsatts för en provokation.
Vad innebär då detta? Jo, att den som hetsas, retas eller på något vis provoceras får givetvis inte misshandla för det, men gärningen bedöms som mindre allvarlig än vid exempelvis en helt oprovocerad gatumisshandel.
Tingsrätten konstaterar att mannen just fått reda på att hans fru varit otrogen. Dessutom menar domstolen att mannen haft fog för att tro att hustrun tog judotränarens parti i och med att hon skrek ”[Judotränarens namn], lägg på!” istället för ”[Makens namn], lägg på!”.
Högsta domstolen har tidigare i praxis ansett otrohet som en straffrättslig provokation och i ljuset av detta anser tingsrätten att misshandeln endast ska ses som ringa misshandel.
Polismyndigheten har beslutat att inte skilja mannen från sin tjänst, eftersom ringa misshandel inte är ett så pass grovt brott.
Påföljden bestämdes till 80 dagsböter.
Vad innebär detta i praktiken?
- Domen har fått mycket kritik för att ha exempelvis en skev och ålderdomlig kvinnosyn. Dessa argument har givetvis politisk bäring, men till tingsrättens försvar kan man konstatera att Högsta domstolen har konstaterat att otrohet kan vara en ”provokation” och tingsrätten ska följa HDs praxis, den ska inte börja göra egna rättspolitiska ställningstaganden och frångå praxis. Därmed inte sagt att tingsrätten nödvändigtvis dömt korrekt. Det återstår att se om domen överklagas.
Foto: Heiko Junge/TT
Nils Ivars
nils.ivars@alltomjuridik.se
