JO riktar kritik mot ett häkte sedan en ostraffad kvinna skiljts från sin sex veckor gamla baby. Kvinnan ansökte om permission för att få knyta an till och amma sin son, men häktet ansåg att anknytning ändå inte skulle kunna uppnås eftersom permission bara beviljas under kortare tid. Enligt chefs-JO är det dock inte upp till häktet att göra den bedömningen.
Två nyblivna föräldrar uppsökte sjukhus med sin son som då endast var sex veckor gammal. På sjukhuset konstaterades att sonen hade en fraktur på lårbenet. En polisanmälan upprättades därefter mot föräldrarna och bara några dagar senare häktades föräldrarna på sannolika skäl misstänkta för grov misshandel mot sonen.
Enligt häktningsbeslutet fanns det risk för att de på fri fot skulle försöka försvåra utredningen eller fortsätta med sin brottsliga verksamhet och de meddelades därför restriktioner. För mamman innebar detta att åklagaren tillät henne att träffa sin son och amma honom när detta var praktiskt möjligt. Hon fick dock inte lämnas ensam med barnet.
Mamman ansökte om permission för att få träffa sin son på sjukhuset. Av ansökan framgick att hon ville spendera så mycket tid som möjligt med sonen – dels för att amma honom men också för att tillgodose behovet av närhet och anknytning mellan mor och barn.
Föräldrarna har framfört klagomål mot häktet eftersom mamman redan under häktesförhandlingarna ska ha fått tillåtelse att vistas på sjukhuset så länge hon var bevakad. Trots detta förvarades hon på häktet – som hävdade att det saknades resurser för att bevaka henne på sjukhuset och att hon var tvungen att ansöka om permission för att få träffa och amma sonen.
Ansökan om permission avslogs sedan av häkteschefen trots att både socialtjänsten och sjukvården kontaktat häktet för att påtala vikten av att mamman fick vara tillsammans med sitt barn. Vid det laget ska hovrätten också ha ändrat häktningsskälen och bedömt att det inte fanns någon risk för fortsatt brottslighet.
Anledningen till att inte bevilja permission var enligt häkteschefen att anknytning mellan mor och barn – vilket angivits som skäl för permissionen – inte skulle kunna uppnås eftersom permission bara kan beviljas en kortare tid.
Chefs-JO Elisabet Fura anser dock att det är direkt olämpligt att ett häkte gör den här typen av bedömningar eftersom det inte ingår i Kriminalvårdens uppdrag. Häktets bedömning borde ha begränsats till frågan om det fanns särskilt ömmande skäl att bifalla ansökan och om det fanns säkerhetsskäl som hindrade en permission. Enligt chefs-JO är det också uppenbart att kravet på särskilt ömmande skäl var uppfyllt eftersom permissionen gällde en mammas kontakt med sitt spädbarn som fortfarande ammades.
I beslutet att inte bevilja permission bedömde häktet att det inte kunde “uteslutas” att kvinnan skulle begå brott eller avvika i samband med en permission. Elisabet Fura anser dock att ett häkte inte kan ställa sådana långtgående krav, då det alltid finns en risk för att en intagen missköter en permission men att risken varierar från fall till fall. Vid prövningen måste häktet därför göra en bedömning hur stor denna risk är och därefter ställa det mot den intagnes behov av permission.
Elisabet Fura tar vidare i sin bedömning upp FN:s barnkonvention, enligt vilken barnets bästa ska komma först när det gäller alla åtgärder och beslut som berör ett barn. Enligt barnkonventionen ska ett barn som skiljs från sina föräldrar bland annat ha rätt att upprätthålla regelbunden kontakt med föräldrarna. Enligt JO bör myndigheter söka stöd i konventionen när det gäller frågor som rör barn.
Åklagaren har även i fallet uppgett att han känt sig motarbetad av häkteschefen.
Vad innebär detta i praktiken?
- Regeringen har i sin regeringsförklaring framfört att de avser att göra barnkonventionen till svensk lag, vilket kan få påverkan på hur dessa frågor bedöms i framtiden då konventionen stadgar att barnets bästa alltid ska komma i första rummet i frågor som rör barn.
Foto: Helena Blomqwist/Bildhuset/TT
Ebba Wigerström/Vanja Eriksson