En kvinna, idag 70 år gammal, hade ärvt huvuddelen av en fastighet av sin mor och sedan förvärvat återstående del. Genom ett gåvobrev överlät hon i april 2012 fastigheten till sin svägerska.
Kvinnan väckte sedermera talan mot svägerskan och yrkade att gåvan skulle förklaras ogiltig. Kvinnan berättade att hon hade fått en skatteskuld som hon felaktigt trott att hon inte kunde betala. Svägerskan hade då, enligt kvinnan, på olika sätt påverkat henne för att få henne att ge bort fastigheten, bland annat genom att nämna Kronofogden.
Nyköpings tingsrätt konstaterade, å ena sidan, att kvinnan genom gåvan avhänt sig en fastighet som hennes mor haft för avsikt skulle finnas kvar i släkten. Kvinnan hade även kvar ett lån som använts till bland annat renoveringar av fastigheten. Det ekonomiska utfallet för henne kunde därför inte sägas vara helt fördelaktigt.
Å andra sidan, anförde tingsrätten, så gavs fastigheten bort till hennes svägerska och efter gåvan hade kvinnan inte kvar det ekonomiska och praktiska ansvaret för gården, vilket enligt brodern och svägerskan varit gåvans syfte.
Tingsrätten konstaterade också att brodern och svägerskan hade redogjort för hur parterna umgicks dagligen, både före och efter det att gåvobrevet undertecknades, och på olika sätt hjälpte varandra.
Enligt tingsrätten stod det vidare klart att kvinnan hade varit medveten om rättshandlingens innebörd när gåvobrevet undertecknades.
Mot bakgrund av bland annat detta fann tingsrätten inte att det var visat att svägerskan otillbörligt förmått kvinnan att ge bort fastigheten. Omständigheterna var inte heller sådana att det stred mot tro och heder att åberopa gåvan. Käromålet ogillades därför.
Svea hovrätt anför nu att svägerskan vid gåvotillfället hade vetskap om att kvinnan, som har diagnosen hypercalcemi och under en längre tid varit nedstämd och inte hade full förståelse för beslut avseende frågor om sin ekonomi. Svägerskan måste enligt hovrätten ha varit medveten om hur gåvan väsentligt försämrade kvinnans ekonomiska situation och boendetrygghet, och att den inte återspeglade ett övervägt ställningstagande från kvinnan.
Att under sådana förhållanden, oavsett om gåvan tillkom efter förslag från kvinnan själv eller inte, åberopa gåvan gentemot henne, skulle enligt hovrätten strida mot tro och heder. Gåvan förklaras därför ogiltig.
Vad innebär detta i praktiken?
- I det här fallet konstaterades att kvinnan vid tiden för gåvan hade en diagnos som gjorde henne nedstämd, trött och lätt förvirrad. Det gjordes även klart att de båda parterna bodde på samma fastighet och umgicks ofta. I och med detta borde det stått klart för svägerskan att kvinnan inte var helt införstådd i vad gåvobrevet hade för innebörd. I och med att hon inte var fullt införstådd i detta kunde avtalet med hjälp av 33 § avtalslagen hävas.
- 33 § avtalslagen brukar beskrivas som den lilla generalklausulen. Den används för att häva eller jämka avtal som vid avtalets tillkomst anses strida mot tro och heder. För att paragrafen ska bli tillämplig krävs det att motparten var i ond tro vid ingången av avtalet.
Foto: TT
Källa: Nyhetsbyrån Blendow Lexnova
Eva Clasö/Ellen Sjöberg
ellen.sjoberg@alltomjuridik.se
