fbpx
 
11 november, 2016

Frias trots smitning efter trafikolycka – ”lagstiftningen strider mot Europakonventionen”

I Sverige finns en skyldighet enligt lag för den som är inblandad i en trafikolycka att stanna kvar på platsen och uppge namn och adress. En man som åtalats för att ha smitit från olycksplatsen frikänns nu eftersom tingsrätten anser att den svenska lagen strider mot de mänskliga rättigheterna enligt Europakonventionen.

En grundläggande rättsprincip är att den som misstänks för ett brott inte har någon skyldighet att samarbeta eller underlätta för att brottet utreds. I Europakonventionen för mänskliga rättigheter, som också gäller som svensk lag, finns bland annat ett sådant skydd mot så kallad självinkriminering.

Skyddet innebär i praktiken exempelvis att den som är åtalad för ett brott inte är skyldig att vittna i sin egen rättegång. Om den åtalade svarar på frågor i domstolen görs aldrig detta under straffansvar, till skillnad från vad som gäller för vittnen som avlägger en vittnesed.

Ett undantag från denna grundläggande princip är en regel som föreskrifter att det är brottsligt att smita från en trafikolycksplats. Den som avviker från en trafikolycksplats utan att uppge namn, adress eller i övrigt inte hjälper till att utreda olyckan, kan  dömas till böter och i vissa fall till fängelse. Straffet kan alltså dömas ut i kombination med eventuella straff för vårdslöshet i trafik eller andra trafiköverträdelser som orsakat själva olyckan.

Man avvek från olycksplatsen efter gräl – åtalades

En man i dryga 50-årsåldern åtalades nyligen i Södertörns tingsrätt för att ha smitit från en trafikolycksplats hösten 2015. Mannen hade efter olyckan stannat och hamnat i gräl med den andra bilisten om sammanstötningen. Den andra bilisten legitimerade sig, men mannen vägrade att visa legitimation eller uppge namn och adress och efter en kortare ordväxling körde han från platsen.

Mannen förklarade att han körde iväg eftersom de krockade bilarna blockerade trafiken och han hade åkt till polisen för att anmäla olyckan.

Detta spelar dock ingen roll, enligt lagen. Tingsrätten konstaterar att mannen brutit mot smitningsregeln eftersom han avvek utan att ha försäkrat sig om att den andra bilisten fått hans kontaktuppgifter.

Tingsrätten anser att lagen strider mot Europakonventionen

Att mannen bröt mot lagen var alltså klart. Men tingsrätten valde också att bedöma om den svenska lagen var förenlig med Europakonventionens förbud mot så kallad självinkriminering.

I denna bedömning konstaterar tingsrätten att skyldigheten att uppge sina kontaktuppgifter vid en trafikolycka i samband med vilken man själv kan antas ha begått ett brott måste röra sig om självinkriminering. Även om mannen ännu inte formellt sett blivit misstänkt för något brott konstaterar tingsrätten att mannen med stor sannolikhet skulle komma att bli misstänkt för ett trafikbrott i ett senare skede.

Det är visserligen så att flera av rättigheterna i Europakonventionen inte är absoluta, utan får inskränkas under vissa former. I regel ska en intresseavvägning mellan intresset att stå upp för rättigheten och det motstående intresset bakom att begränsa rättigheten göras. I det aktuella fallet gjordes en avvägning mellan intresset av att slippa medverka i en brottsutredning mot sig själv mot samhällets intresse av att utreda trafikolyckor och eventuella brott som begåtts i samband med dessa.

Tingsrätten konstaterar att utgångspunkten är att inskränkningar i rättigheter ska göras med försiktighet. Tingsrätten bedömer samtidigt att den praxis som finns att tillgå kan ge utrymme för att självinkriminering kan tillåtas i viss mån om det handlar om att ”avvärja fara för liv eller hälsa”.

I det aktuella fallet var det dock knappast någon fara för liv och hälsa, slår tingsrätten fast. Istället syftar den svenska lagregeln snarare till att ”klarlägga vems försäkringsbolag som har att ersätta skadorna och hur självrisken ska fördelas”. I ett sådant läge konstaterar domstolen att mannens intresse väger tyngst.

Tingsrätten frikänner därför mannen, trots att han brutit mot den svenska lagen. Att tillämpa den svenska lagen skulle helt enkelt strida mot Europakonventionens mänskliga rättigheter, menar tingsrätten.

Det återstår att se om domen kommer prövas i hovrätt och Högsta domstolen.

Vad innebär detta i praktiken?

  • Olika rättsregler har olika prioritet. Grundlag går före lag, lag går före förordningar från regeringen, som i sin tur går före myndighetsföreskrifter. Dessutom går EU-rätten och Europarätten (Europakonventionen) före svensk rätt. Rent praktiskt innebär detta att om en svensk lagregel är oförenlig med exempelvis Europakonventionen är domstolen skyldig att åsidosätta den svenska regeln.

 

Källa: Nyhetsbyrån Blendow Lexnova

Foto: Johan Nilsson/TT

Nils1.3

Nils Ivars

nils.ivars@alltomjuridik.se