Mannen hade en hemförsäkring med ett särskilt så kallat “oturstillägg”.
If bestred mannens talan och menade att han inte ens hade visat att klockan var borta. Bland annat påtalades att mannen tidigare hade anmält klockan försvunnen efter en krogrunda men att mannen då hittat klockan innan If hann avsluta sin utredning.
Solna tingsrätt kom fram till att mannen hade visat att klockan var borta samt att If inte hade presenterat något alternativt händelseförlopp än det mannen hade presenterat. Därmed förelåg, enligt tingsrätten, ett försäkringsfall.
If överklagade till Svea hovrätt.
Hovrätten anförde att det i doktrin och rättspraxis har ansetts att det är försäkringstagaren som har bevisbördan för att en sådan händelse inträffat som ger honom eller henne rätt till ersättning enligt försäkringen, men att beviskravet i detta avseende bör vara lägre än normalt i tvistemål. Hovrätten pekade även på att beviskravet varierar beroende på situationen och om försäkringstagaren själv har varit närvarande när skadan inträffade.
I fallet med Rolex-klockan slog hovrätten fast att beviskravet ska vara något högre än vad tingsrätten kommit fram till. Hovrätten ansåg också att mannens uppgifter var “märkbart vaga och opreciserade”. Dessutom hade mannen inte kunnat dra sig till minnes någon särskild händelse som talade för att han förlorat klockan på något av de sätt han påstått – förutom att det var trångt i kön utanför nattklubben.
Hovrätten kom därför fram till att mannen inte hade gjort klart mera sannolikt, eller ens mera antagligt, att klockan hade stulits eller tappats än att så inte var fallet – varför mannen inte ansågs berättigad till försäkringsersättning. Mannen dömdes också att betala försäkringsbolagets rättegångskostnader på totalt 33 000 kronor.
Mannen överklagade hovrättens dom till Högsta domstolen, som nu har beslutat att inte meddela prövningstillstånd.
Vad innebär detta i praktiken?
Foto: TT
Veronica Hult/Vanja Eriksson
