fbpx
 
4 februari, 2016

Fick skadestånd - tvingas betala för motpartens advokat

Grannfejder är inte ovanliga inom juridiken. Grannen fällde fyra träd på parets mark – nu tvingas grannen betala skadestånd. Men, på det hela taget blev det paret som fick bita i det sura äpplet eftersom de fick betala rättegångskostnaderna.

Incidenten utspelade sig på en skärgårdsfastighet i Lysekils kommun som ägs av paret Almgren (som egentligen heter något annat). Grannen Bergman (som också heter något annat i verkligheten) skulle bygga ett hus på sin fastighet, varför en del förberedande arbete gjordes. I detta arbete avverkades fyra träd, mellan 3-5 meter höga, som stod på paret Almgrens mark. Bergman medgav detta och hade redan betalat 10.000 kronor i kompensation.

Makarna Almgren nöjde sig dock inte med detta. De ansökte om stämning i Uddevalla tingsrätt och krävde skadestånd på cirka 496.000 kronor jämte ränta. Detta motsatte sig Bergman. Båda parter yrkade också att domstolen skulle utdöma att motparten betalade deras rättegångskostnader (det vill säga kostnad för juridisk hjälp).

Paret Almgren grundade detta krav på sakskada och menade att träden bland annat skyddat mot insyn, vilket enligt paret var viktigt eftersom det i en tätbebyggd kustort behövs skydd mot insyn för att kunna skapa ett ”ostört levnadsutrymme”. Träden hade dessutom varit ett effektivt bullerskydd. Paret ville därför ha ersättning för vad det skulle kosta att återställa fastigheten – helt enkelt plantera lika stora, nya träd. Enligt en värderingsman skulle denna kostnad vara cirka 500.000 kronor.

Bergman hade felaktigt trott att träden stod på hans mark. Han anförde dock att han visserligen låtit avverka träd på grannarnas mark, men att träden inte kunde stå på ett sådant sätt som de gjorde eftersom bland annat trädens kronor gick in över hans tomt och att ett av träden rentav lutade in över hans tomt. Han menade också att han inte avverkat träden för att få bättre utsikt eller liknande, utan att anledningen var att träden var i så dåligt skick att de skulle kunna falla.

Bergman ansåg inte heller att träden kunde vara något effektivt insyns- eller bullerskydd, då de enligt honom stod nedanför en klippvägg och inte ens sträckte sig till underkanten av paret Almgrens staket. Enligt Bergman hade helt enkelt inte paret Almgrens fastighet påverkats i värde av trädfällningen.

Tingsrätten konstaterar utan större diskussion att det rör sig om ett fall där skadestånd ska utgå. Frågan var bara med hur mycket. Enligt rätten skulle återanskaffningskostnaden vara utgångspunkt för beräkningen, men att det inte nödvändigtvis innebär återplantering av så fullvuxna träd som tidigare funnits. I tidigare praxis har det nämligen ansetts gott nog att få ett mindre träd planterat som successivt kan växa till sig.

Domstolen anser inte att bevisningen i målet förmått styrka att träden haft sådan bullerskyddsverkan eller utgjort insynsskydd på det sätt som makarna Almgren påstått. Dessutom kan de enligt rätten inte heller anses ha haft ett sådant estetiskt värde att extra ersättning kan motiveras.

Sammantaget anser tingsrätten därför att det yrkade beloppet på 500.000 kronor är för högt. Rätten skriver dock att ersättning på 20.000 kronor per träd är rimligt för att kunna återplantera mindre träd. Det totala skadeståndet blev alltså 80.000 kronor.

Gällande rättegångskostnaderna så slår domstolen fast att även om makarna Almgren fått skadestånd, så var det aldrig själva skadeståndsskyldigheten som parterna var oense om; det var beloppen. Paret yrkade cirka 500.000 kronor i ersättning, men fick bara cirka 16 % av det yrkade beloppet. På så vis anses de i juridisk mening ha förlorat mer än de vunnit – och rätten dömer därför paret Almgren att betala sina egna advokatkostnader och dessutom betala 68 % av Bergmans kostnader, vilket bara det motsvarade 131.000 kronor.

Domen överklagades till hovrätten. Hovrätten för Västra Sverige ändrar domen och sänker skadeståndet med stöd i ny praxis från Högsta domstolen.

Beräkningen grundas istället på fastighetens minskade försäljningsvärde när de avverkade träden inte kan ersättas med likvärdiga träd. I brist på utredning uppskattade rätten det minskade fastighetsvärdet utifrån att träden kunde ha viss särskild betydelse för en skärgårdsfastighet och bestämde slutligt skadeståndet till 50 000 kronor.

Vad hände då med rättegångskostnaderna?
Eftersom makarna Almgren till största del ansågs ha förlorat målet blev det också de som fick stå merparten av rättegångskostnaderna.

Förutom sina egna advokatkostnader fick de betala drygt 154.000 kronor av Bergmans kostnader i tingsrätten och ytterligare 84.000 kronor för hovrättskostnaderna.

Summa summarum fick alltså makarna Almgren 50.000 kronor i ersättning av Bergman för de nedfallna träden, men de fick betala Bergman nästan 240.000 kronor i rättegångskostnader – och troligen lika mycket därtill i egna ombudskostnader.

Vad innebär detta i praktiken?

 

Foto: Pontus Lundahl/TT

nils webb

Nils Ivars

nils.ivars@alltomjuridik.se