En säljare som sålde en del av en fastighet till ett par har nu blivit av med hela fastigheten. Det slår Svea hovrätt nu fast.
I augusti 2008 förvärvade paret en del i fastigheten. Två dokument upprättades, ett köpebrev och ett köpekontrakt. Med hjälp av köpebrevet fick paret lagfart på hela fastigheten.
En tvist uppstod om hur stor del av fastigheten som faktiskt omfattades av köpet. Säljaren menade att en del av fastigheten inte ingick i köpet, och att Eskilstuna tingsrätt skulle fastställa detta.
Tingsrätten konstaterade att marken som såldes hade i de olika dokumenten specificerats olika. Enligt köpebrevet omfattades hela fastigheten, medan det i köpekontraktet uppgavs att endast en del av fastigheten omfattades, vilken var utritad på en karta. Parterna hade lämnat olika uppgifter om vad som diskuterades i samband med överlåtelsen. Sammantaget fann tingsrätten att det inte fanns grund för att bedöma huruvida köpebrevet inte var i överensstämmelse med vad parterna hade avtalet om, och käromålet ogillades.
Svea hovrätt konstaterar nu att både köpebrevet och köpekontraktet uppfyller jordabalkens formkrav för fastighetsöverlåtelse, och är därmed giltiga köpehandlingar. Hovrättens bedömning är att köpebrevet bör ha företräde framför köpekontraktet. Vad gäller parternas diskussion vid förhandlingarna så står ord mot ord.
Med detta som grund finner hovrätten att säljaren inte kunnat visa att den gemensamma partsavsikten avvikit från ordalydelsen i köpebrevet. Därför kan han inte anses ha bättre rätt till fastigheten. Hovrätten fastställer således tingsrättens dom. Två hovrättsråd var dock skiljaktiga, och ansåg att säljarens talan skulle bifallas.
Vad innebär detta i praktiken?
Foto: Hasse Holmberg/TT
Källa: Nyhetsbyrån Blendow Lexnova
Ellen Sjöberg
ellen.sjoberg@alltomjuridik.se
