HD har i ett mål rörande regeringsformens så kallade egendomsskydd fastställt att staten är skyldig att ersätta sju innehavare av fiskerätt i Torne älvs fiskeområde. Ersättningen avser den ekonomiska förlust som kan ha uppkommit till följd av begränsningar av fiskerätten som beslutats av regeringen under åren 1997-2010.
Regeringsformen, som är en av Sveriges grundlagar, innehåller en bestämmelse om egendomsskydd. Enligt den bestämmelsen är den enskilde tillförsäkrad rätt till ersättning bland annat om det allmänna begränsar användningen av mark på ett sådant sätt att en pågående markanvändning inom en berörd del av fastigheten avsevärt försvåras.
I det aktuella målet har HD ansett att bestämmelsen om egendomsskydd inte är avsedd att direkt kunna tillämpas i domstol som en regel om rätt till ersättning i det enskilda fallet.
Högsta domstolen anser dock att bestämmelsen ger uttryck för en allmän rättsgrundsats om en rätt till ersättning i vissa fall. Vid ingripanden som är motiverade av hälsoskydds- miljöskydds- eller säkerhetsskäl utgår enligt domstolen i regel ingen ersättning, om inte lagstiftaren har angivit att ett ingripande kan medföra en rätt till ersättning.
När lagstiftningen inte kan anses ge någon ledning i ersättningsfrågan ligger det nära till hands att en avvägning i det enskilda fallet ska göras mellan det allmänna intresse som ska skyddas, och ingreppets effekter för den enskilde. Det kan då visa sig att det inte är rimligt att den enskilde ensam ska bära bördan av ingreppet. Ersättning kan då komma i fråga om ingreppet har medfört att en pågående markanvändning avsevärt försvårats.
I fallet anser HD att det i detta fall råder ett klart missförhållande mellan det allmännas fördel av den rådighetsinskränkning som fiskrestriktionerna innebar och den belastning som inskränkningen medförde för de sju fiskerättshavarna som var yrkesfiskare eller hade fiske som binäring. En principiell rätt till ersättning har därför förelegat.
Högsta domstolen har också prövat statens påstående att det fiskeförbud som utfärdades år 1997 inte avsevärt försvårade någon pågående markanvändning eftersom i stort sett samma begränsningar av fisket hade gällt sedan år 1987.
Mot detta invände fiskerättshavarna att de hade avstått från att fiska eftersom de rättat sig efter den finsk-svenska gränsälvskommissionens förbud mot fiske som meddelades år 1987. Det förbudet hade dock inte tillkommit i den ordning som föreskrivs i regeringsformen.
Enligt Högsta domstolen kan staten inte nu freda sig mot ersättningsskyldighet genom att åberopa sin egen försummelse. De sju fiskerättshavarna är därmed berättigade till ersättning för inskränkningen av fiskerätten trots att de inte bedrev något fiske år 1997 när förbudet infördes.
Vad innebär detta i praktiken?
Foto: Yvonne Åsell/SvD/TT
Vanja Eriksson
