En vikarierande ekonomiansvarig upprättade bluffakturor när hon vikarierade för sin kompis. Nu döms hon till samhällstjänst motsvarande 11 månaders fängelse.

Kvinnan tackade ja att vikariera för en vän som arbetade som ekonomiansvarig på ett företag. När kompisen kom tillbaka från semestern några veckor senare upptäckte man att kvinnan hade upprättat falska fakturor.

Totalt hade kvinnan kommit över drygt 850 000 kronor.

Kvinnan hade ändrat mottagare till betalningarna i bolagets redovisningssystem innan betalningsuppdraget skickades till banken och på så sätt fått pengarna insatta på sitt eget konto.

Kvinnan åtalades senare i Lunds tingsrätt. Hon har erkänt och har förklarat sitt agerande med att hon var orolig för sin familjs ekonomi eftersom hennes man hade blivit uppsagd från sitt jobb och hon misstänkte att det skulle bli neddragningar på hennes ordinarie jobb.

Tingsrätten finner att kvinnan har gjort sig skyldig till ”grovt bedrägeri medelst urkundsförfalskning” i fyra fall och att straffvärdet för brotten, med hänsyn till bland annat att det rör sig om ett betydande belopp, överstiger ett års fängelse.

Om domstolen hamnar på ett straffvärde över ett år finns en presumtion om att domstolen också ska välja fängelse som påföljd. Om man landar på ett lägre straffvärde brukar domstolen i regel välja en annan påföljd, såsom böter. Man utgår alltså från fängelseskalan först – och sedan väljer man en annan påföljd med motsvarande straffvärde.

Kvinnan har nu betalat tillbaka hela beloppet, vilket hon bland annat gjort genom att ta ett lån och har därigenom försökt avhjälpa de skadliga verkningarna av brottet. Hon har dessutom förlorat sitt arbete och blivit uppsagd från ytterligare två arbeten inom samma bransch på grund av att arbetsgivarna har fått kännedom om bedrägerierna. Mot beaktande av dessa omständigheter finner rätten att straffvärdet uppgår till elva månaders fängelse.

Domstolen väger alltså in gärningsmannens person och övriga konsekvenser som den dömde skulle drabbas av vid en fällande dom. I praktiken lär alltså den arbetslöse få ett högre än den som har ett jobb, trots att de begått exakt samma brottsliga gärning. Detta förutsätter givetvis att den anställde mister sitt jobb vid en fällande dom.

Tingsrätten valde att inte utdöma fängelse, utan istället välja villkorlig dom förenad med 240 timmars samhällstjänst.

Vad innebär detta i praktiken?

• För att bedöma om ett brott är begånget är förutsättningarna objektiva. Lagen är lika för alla. Detsamma gäller hur grovt brottet varit. Samma gärning ska bedömas lika oavsett vem som begått den. När straffet ska bestämmas tar domstolen däremot hänsyn till gärningsmannens person. Unga brottslingar får alltid straffrabatt. Den som är förstagångsförbrytare straffas lindrigare än den som återfallit i samma brottslighet som tidigare, för att nämna några exempel.

Foto: Fredrik Sandberg/TT
Källa: Nyhetsbyrån Blendow Lexnova

Nils Ivars/Sophia Lindstedt

nils.ivars@alltomjuridik.se