Polisen anser att EU-domstolens ogiltigförklarande av datalagringsdirektivet riskerar att försvåra utredningar av bland annat barnpornografibrott, grova våldsbrott och IT-relaterade brott. Orsaken är att polisens tillgång till data och personuppgifter nu riskerar att minska.
Datalagringsdirektivet från 2006 innebär en skyldighet för privata aktörer som teleoperatörer att lagra så kallad metadata – bland annat uppgifter om kommunikation via bland annat telefon, SMS och e-post – i minst sex månader. Uppgifterna ska sedan kunna begäras ut av bland annat polis och åklagare ifall de bedöms behövas i utredningar om grova brott. Det innebär att bland annat Rikskriminalen kan begära ut trafikuppgifter från teleoperatörer som ger svar på frågan vem som har kommunicerat med vem via telefon, SMS eller e-post.
I Sverige rådde stor oenighet i riksdagen kring införandet av direktivet. Slutligen infördes direktivet år 2012 – fem år för sent, vilket ledde till att Sverige fick betala böter. Direktivet mötte motstånd också från andra länder och EU-domstolen tog upp frågan efter att både Irlands högsta domstol och Österrikes författningsdomstol begärt en prövning av om lagringen av kommunikation är i linje EU:s grundläggande rättigheter.
EU-domstolen har nu konstaterat att direktivet innebär ett synnerligen allvarligt ingrepp i rätten till respekt för privatlivet och skyddet för personuppgifter. Det faktum att uppgifterna lagras utan att en berörd person underrättats om detta kan leda till att denna får en känsla av att stå under konstant övervakning. Domstolen ansåg att ett sådant ingrepp på rätten till respekt för privatlivet och skydd av personuppgifter som inte kan anses vara proportionerligt i förhållande till direktivets syfte, varför direktivet ogiltigförklarades.
Detta ogiltigförklarande har nu resulterat i kritik från chefen från Rikskriminalen.
– Utan tillgång till historiska trafikdata blir det betydligt svårare att utreda IT-relaterade brott som barnpornografibrott, groomning, näthat och förtal, säger Per Wadhed, chef för Rikskriminalpolisen.
– Att få veta vem som döljer sig bakom en IP-adress, eller vilka sajter eller med vilka barn en misstänkt gärningsman har kommunicerat är väsentligt för att utreda sådana brott, fortsätter han.
Enligt Per Wadhed är detta en fråga om att kunna rädda liv då polisen går miste om uppgifter om vem som har ringt vem och när, eller vem som har mejlat vem, eller vilka som befann sig i ett visst område. Han poängterar också att det inte är själva innehållet i kommunikationen som polisen vill ha tillgång till.
– Det handlar inte om vad som har skrivits i ett mejl eller sagts i ett telefonsamtal, det har vi heller ingen laglig rätt att ta del av.
Enligt polisen hoppas Per Wadhed att teleoperatörerna ser till ”samhällets bästa” och därför fortsätter att lagra uppgifter, så att polisen kan få tillgång till dessa även i fortsättningen.
Vad innebär detta i praktiken?
Foto: TT, Per Wadhed chef för Rikskriminalen.
Ebba Wigerström/Vanja Eriksson
