Räddningstjänsten utfärdade ett föreläggande om att vissa brandskyddsåtgärder behövde genomföras. Den till synes lilla frågan gick hela vägen upp till Kammarrätten i Stockholm.
Räddningstjänsten i Uppsala kommun förelade ett par, som ägde ett radhus, att bland annat säkerställa att den vertikala avskiljningen på vinden mellan fastigheterna hade minst 30 minuters avskiljandeförmåga och slöt tätt mot yttertaket.
Paret ansåg att det inte kunde krävas några brandskyddsåtgärder. De anförde att När fastigheten byggdes för drygt 20 år sedan uppfördes den enligt då gällande byggnormer, med giltigt bygglov och utan anmärkningar i brandskyddshänseende. När de köpte fastigheten för sju år sedan hade den genomgått en besiktning och det fanns inget som tydde på brister i brandskyddet.
Radhusägarna överklagade först beslutet till länsstyrelsen, som fastställde beslutet.
Radhusägarna överklagade även till Förvaltningsrätten i Uppsala och anförde att åtgärderna var oskäliga. De invände bland annat att radhuset hade spridningsskydd i form av brandavskiljande väggar på vindarna och att de bodde 800 meter från brandstationen.
Mot bakgrund av att radhusbränder ofta sprider sig genom vindarna gjorde förvaltningsrätten bedömningen att utredningen gav stöd för räddningstjänstens uppfattning att radhusets konstruktion var bristfällig ur brandskyddssynpunkt, varpå domstolen fastställde de tidigare besluten.
Paret överklagade ännu en gång, till Kammarrätten i Stockholm, som även den instämmer i att Den skälighetsbedömning som gjorts i fråga om brandsäkerhet och kostnader vid valet av åtgärder framstår enligt kammarrätten som väl avvägd. Räddningstjänsten har därmed haft fog för föreläggandet och radhusägarnas överklagande avslås.
Vad innebär detta i praktiken?
Källa: Nyhetsbyrån Blendow Lexnova
Foto: Pernilla Wahlman/TT
Nils Ivars/Eva Clasö
nils.ivars@alltomjuridik.se
