När ett bolag försattes i konkurs faxade konkursförvaltaren banken och beordrade att alla utbetalningar skulle stoppas. Men bankens inkassoavdelning hade stängt och faxet sågs först efter julhelgen. Konkursboet gick miste om 420 000 kronor och banken frias nu helt från återbetalningskravet.
Ibland kan klockslagen bli avgörande. Den 21 december 2012 lade ett bolag in ett betalningsuppdrag via sin bank, Danske Bank.
Senare samma dag ansökte bolaget om att bli försatt i konkurs. Klockan 16.43 fanns en konkursförvaltare på plats, som faxade banken och meddelade att alla bolagets konton skulle spärras för utbetalning omgående.
Det betalningsuppdrag som bolaget hunnit lämna före konkursbeslutet verkställdes natten mellan den 26 och 27 december, alltså när bolaget var försatt i konkurs.
På grund av detta ville konkursboet kräva tillbaka de 420 000 kronor som utbetalats. Man väckte då talan mot Danske Bank, som konkursboet menade varit skyldigt att stoppa betalningen i och med att konkursförvaltaren hade faxat banken.
Danske Bank bestred konkursboets talan.
Stockholms tingsrätt konstaterade att det hade ålegat konkursboet att underrätta banken om konkursen och att bolaget inte längre fick disponera över de medel som fanns på kontot, det vill säga försätta banken i ”ond tro”.
Banken hade en generell öppettid till klockan 18 men inkassoavdelningen, som administrerar konkurser, stängde klockan 16.15. Tingsrätten ansåg att bolaget inte hade kunnat utgå ifrån att alla bankens avdelningar har öppet efter 16.43.
Förvaltaren borde därför ha insett att det fanns en risk att ingen skulle kontrollera faxen den aktuella dagen och att utbetalningen kunde komma att genomföras innan faxen kontrollerades. Banken hade därmed försatts i ond tro först på morgonen den 27 december, då meddelandet de facto hade upptäckts.
Eftersom banken inte gjort någon utbetalning i ond tro lämnades käromålet utan bifall.
Konkursboet överklagade domen till Svea hovrätt och anförde att konkursboet hade haft grundad anledning att förvänta sig att någon på banken kunde ta emot och läsa meddelandet, bland annat med anledning av att sedvanlig kontorstid sträcker sig till klockan 17.
Enligt hovrätten kan det dock inte anses allmänt känt att den sedvanliga tidpunkten för kontorstidens slut vid en banks inkassoavdelning är senare än 16.43. Därmed är det inte visat att banken har varit i ond tro. Hovrätten fastställer därför underinstansens dom.
Vad innebär detta i praktiken?
Källa: Nyhetsbyrån Blendow Lexnova
Foto: Stefan Gustavsson/SvD/TT
Nils Ivars
nils.ivars@alltomjuridik.se
