Den som gör fel i tjänsten i den privata sektorn kan riskera disciplinåtgärder och arbetsrättsliga konsekvenser. Men för den som jobbar offentligt kan det bli större konsekvenser: Man kan dömas för tjänstefel, vilket i allvarliga fall kan ge upp till sex års fängelse. Nu döms en barnläkare för tjänstefel efter att inte ha anmält sexuella övergrepp.
Läkare har i allmänhet en skyldighet att iaktta sekretess även mot andra myndighetspersoner. Det som framkommer på ett läkarbesök får därför i regel inte spridas vidare. Men, som alltid finns vissa undantag.
För läkare finns en skyldighet att anmäla om det finns vissa allvarliga indicier. Ett sådant exempel är om ett barn far illa. Socialtjänsten i kommunen ska då underrättas för att kunna bedöma om några åtgärder ska sättas in.
Nyligen åtalades en läkare vid Lunds tingsrätt för tjänstefel. Orsaken var att läkaren inte hade anmält misstanke om sexuella övergrepp mot ett barn som läkaren behandlat. I februari 2009 hade läkaren nämligen fått kännedom om att barnet, som då var 10 år, vid flera tillfällen hade utsatt ett yngre syskon för sexuella övergrepp, bland annat samlag.
Läkaren nekade till brottet tjänstefel med motiveringen att en eventuell anmälan till socialtjänsten inte innefattar någon myndighetsutövning.
Myndighetsutövning – vad innebär det?
För att man ska kunna dömas för tjänstefel krävs att felet begåtts i anslutning till myndighetsutövning. Myndighetsutövning är ett juridiskt begrepp som inte är helt solklart, men man kan i grova drag beskriva det som när samhället utövar sin makt över enskilda.
En polis som frihetsberövar en berusad person, en handläggare på Försäkringskassan som beslutar att ge ut sjukpenning, en myndighetsregistrator som beslutar att sekretessbelägga en uppgift i en allmän handling, en byggnadsnämnd som avslår en bygglovsansökan – är alla exempel på myndighetsutövning.
I fallet med läkaren slog tingsrätten fast att en anmälan till socialnämnden i sig inte är myndighetsutövning. Beslutet att meddela eller inte meddela socialnämnden får ingen direkt effekt på den enskilda individen. Läkaren hade alltså rätt i det avseendet.
Tingsrätten anser dock att en anmälan till nämnden faktiskt får indirekta rättsliga konsekvenser för barnet. Anmälningsplikten har därför ett sådant nära samband till socialnämndens myndighetsutövning (t.ex. kan socialnämnden ansöka om att få barnet tvångsomhändertaget) att läkarens anmälningsskyldighet ligger inom ramen för brottet tjänstefel.
Att inte göra en anmälan till socialnämnden kan alltså utgöra tjänstefel, slog tingsrätten fast. Men hade läkaren då begått tjänstefel? Krävde den aktuella situationen en orosanmälan?
Var läkaren anmälningsskyldig eller inte?
Läkaren menade att det inte kan göras en anmälan till socialnämnden varje gång han träffar ett barn som mår dåligt. Domstolen höll med om detta.
Men i det här fallet menade tingsrätten att uppgifterna som framkom – det vill säga historierna om sexuella övergrepp – var så pass allvarliga att socialnämnden skulle kunna behöva ingripa.
Tingsrätten fann därför att det var ”ganska tydligt” att läkaren hade haft en anmälningsskyldighet. Läkaren dömdes därför för tjänstefel till 80 dagsböter.
Frågan prövades senare i hovrätten, som fastställde tingsrättsdomen utan ändringar.
Vad innebär detta i praktiken?
Foto: Cleis Nordfjell/SvD/TT
Källa: Nyhetsbyrån Blendow Lexnova
Nils Ivars / Sophia Lindstedt, Lexnova
nils.ivars@alltomjuridik.se
