fbpx
 
4 mars, 2015

Cheferna frias i självmordsfallet

De två cheferna som åtalats för arbetsmiljöbrott i Krokoms kommun frias nu av en oenig hovrätt.

Målet grundar sig i en socialsekreterares självmord år 2010. De två cheferna ansågs av åklagaren inte gjort tillräckligt föra att förhindra sjukdom och dödsfall, och åtalade därför cheferna för arbetsmiljöbrott. Enligt åklagaren handlade det om ett oaktsamhetsbrott.

Det hade uppstått allvarliga samarbetsproblem mellan socialsekreteraren och hans arbetsledare. Detta visste de åtalade cheferna om, precis som de visste att socialsekreteraren mådde mycket dåligt.

Trots detta var den så kallade mobbningsutredningen som genomfördes av en av cheferna bristfällig. De hade inte undersökt möjligheten att anpassa socialsekreterarens arbetsförhållanden eller omplacera honom. De hade inte heller kartlagt behovet av rehabilitering. Dessutom borde en av cheferna mer noggrant undersökt möjligheten till omplacering eller anpassa socialsekreterarens arbetsförhållanden.

Tingsrätten fällde cheferna. Hovrätten friar däremot helt, även om hovrätten inte var enig.

Hovrätten betonar att 53-åringens arbetsmiljöproblem har att göra med psykosociala faktorer. Det finns ingen principiell skillnad i arbetsmiljöansvaret mellan fysiska brister i arbetsmiljön och psykiska brister i arbetsmilhön, men det är svårare att åtgärda brister i psykosociala förhållanden, menar hovrätten.

I ”mellanmänskliga förhållanden” finns det oftare olika uppfattningar och det finns samtidigt risk för att en åtgärd för att lösa en viss brist leder till andra problem. Hovrätten menar att det är svårare för ansvarig chef att konkret sätta in en bra åtgärd när det handlar om sociala problem på jobbet, jämfört med exempelvis en fysiskt farlig maskin eller arbetsuppgift.

Domstolen anser att cheferna i viss mån har varit oaktsamma genom att inte i tillräcklig utsträckning kartlägga 53-åringens rehabiliteringsbehov. De borde också ha undersökt möjligheterna till att omplacerat 53-åringen eller att anpassa hans arbetsförhållanden. De borde även ha insett hur bristfällig mobbningsutredningen var och borde inte ha skickat någon underrättelse om avskedande till 53-åringen.

Det är just bristerna i mobbningsutredningen som är mest framträdande, anser hovrätten. Samtidigt har enhetschefen först försökt få en extern part att göra utredningen.

Det finns dock inga tydliga föreskrifter om hur mobbningsutredningar ska genomföras. Detta innebär att större utrymme för felbedömningar får accepteras och bristerna i utredningen inte varit straffbart oaktsamma, anser hovrätten.

Utredningen av anpassnings- och omplaceringsmöjligheter samt rehabiliteringsbehov har försvårats på olika sätt, bland annat praktiska begränsningar i organisationen och det faktum att 53-åringen själv lämnat motstridiga uppgifter. Chefernas oaktsamhet är därför inte heller i dessa fall så klandervärda att de är straffbara. Detsamma gäller det felaktiga avskedandet, som föregåtts av kontakter med jurister på Sveriges Kommuner och Landsting.

Ett hovrättsråd vill fria de båda cheferna, men är skiljaktig avseende motiveringen. En nämndeman är skiljaktig och vill fastställa tingsrättens fällande domslut.

Vad innebär detta i praktiken?

  • I och med att det inte finns något liknande fall i Sverige idag, är det möjligt att denna dom kommer bli prejudicerande.
  • En arbetsgivare som brutit mot arbetsmiljölagen, och på så sätt har antingen vållat annans död, vållat kroppsskada eller framkallat fara för annan, kan dömas för arbetsmiljöbrott enligt 3 kapitlet 10 § brottsbalken. I det här fallet fann hovrättens majoritet att cheferna förvisso varit oaktsamma, men inte i en sådan hög grad att de bör dömas för brott.

 

Foto: Paul White/TT

Jaqueline Balcer Bednarska/Ellen Sjöberg

ellen.sjoberg@alltomjuridik.se

Ellen_sjoberg_130_87