fbpx
 
13 december, 2016

Anställd slipper betala för restaurangarbeten – tydligt beställda av arbetsgivare

Efter att en glas- och låsfirma inte fått betalt efter ett utfört arbete krävde firman den som beställt arbetet på ersättning. Enligt ett villkor på arbetsordern skulle nämligen den som stått med som referensperson bli personligt betalningsansvarig. Trots det har hovrätten ansett att mannen, som agerat i arbetsgivarens räkning, inte ska vara betalningsansvarig.

En glas-och låsfirma kontaktades i april 2013 angående ett arbete som behövde utföras på en restauranglokal. De utförde arbetet samma dag och undertecknade en arbetsorder. I ordern fanns ett villkor som angav att beställarens referensperson skulle vara personligt betalningsansvarig fram tills att full betalning hade erlagts.

Fakturan förföll i oktober 2013 till betalning. Firman fakturerade därför en man som arbetade på restaurangen och hade varit på plats och undertecknat arbetsordern. När fakturan förfallit ansökte firman om ett betalningsföreläggande hos Kronofogden mot mannen, vilket han i sin tur bestred.

Mannen hävdade att han ingått avtal i egenskap av anställd på restaurangen där arbetet utfördes. Han menade därför att han inte kunde vara personligt betalningsansvarig – oavsett vilka villkor som framgått på den undertecknade arbetsordern.

Hovrätten och tingsrätten dömer olika

Firman vände sig till Solna tingsrätt för att kräva mannen på betalning för arbetet.

Tingsrätten konstaterade att det finns en presumtion för att personer som ingår avtal gör det i eget namn. Undantaget är om personen tydligt klargör att han eller hon handlar i någon annans namn. Därför var det upp till mannen att bevisa att det fanns tillräckligt med omständigheter som visade att han agerat som anställd och inte hade beställt arbetet personligen.

På arbetsordern framgick det tydligt att det var restaurangen som hade beställt arbetet och att mannen angetts som referens. Firman hade dock utfört arbeten åt mannens enskilda firma vid tidigare tillfällen och då fått betalning direkt från honom. Därför ansåg tingsrätten att firman även i detta fall hade befogad anledning att tro att mannen skulle faktureras personligen. Tingsrätten ansåg därför att mannen var personligt betalningsansvarig.

Mannen överklagade domen till Svea hovrätt, som bedömer att varken det faktum att mannen står som referensperson på fakturan eller hur parterna tidigare har agerat – deras så kallade partsbruk – ger stöd för att han är personligt betalningsansvarig, när det tydligt framgår att restaurangen är beställare.  Enligt hovrätten kan det uppställda villkoret om att referenspersonen är betalningsansvarig inte förändra att den anställda agerat för sin arbetsgivares räkning.

Vad innebär detta i praktiken?

  • Enligt huvudregeln presumeras det att den som ingår ett avtal också gör det för sin egen räkning. Om personen ingår avtalet för någon annans räkning (fullmäktig, till exempel) måste det tydligt framgå för motparten att så är fallet. Annars kan personen ifråga anses vara en av parterna i avtalet. Om presumtionen bryts kan motparten däremot inte kräva något ifrån företrädaren.

 

Är du intresserad av att testa dina kunskaper i arbetsrätt? Klicka här!

 

Foto:  Jessica Gow/TT

Källa: Nyhetsbyrån Blendow Lexnova

Pinak stor 3.2

Pinak Chakraborty

pinak.chakraborty@alltomjuridik.se